”Vi har ett kontinuerligt arbete där vi träffar polisen”

Tidigare i dag har Journalisten berättat om den ryske journalisten Arkadij Babtjenko som mördats i Kiev. NYA UPPGIFTER SÄGER ATT HAN INTE ÄR DÖD, SE NY ARTIKEL.

Tove Carlén är jurist och internationell sekreterare vid Journalistförbundet. I hennes arbete som internationell sekreterare ingår det att hålla kontakten med förbundets kolleger runt om i Europa och världen, inte minst via den europeiska journalistfederationen (EFJ).

Hon har inte haft jättebra koll personligen på Babtjenko, men känner till hur man pratar om situationen i Ryssland internationellt.

Annons

– Det pratas såklart en hel del om det som händer i Ryssland. Det finns kolleger inom EFJ som är verksamma där så det är väldigt närvarande, precis som exempelvis Turkiet och andra regioner där pressfriheten är hotad. Exempelvis pågår det en diskussion inom federationen om straffrihet, alltså att de gärningsmän bakom de här dåden mot journalister sällan ställs inför rätta. Det är ett stort problem. Där har vi ju exempelvis också reportern Daphne Caruana Galizia från Malta som ett exempel, som dog av en bilmbomb i oktober. Det pågår ett arbete för att påverka regeringar runt om i världen att de ska ta ansvar för att det blir ordentiga mordutredningar, säger Tove Carlén.

Borde det internationella samfundet med EU, EFJ och andra kunna göra mer för att skydda kollegor?
– Det beror på vad man menar med att skydda? Vi har motsvarande problem i Sverige även om det inte är i den omfattningen att journalister mördas här. Men även här utsätts journalister för kränkningar hela tiden, mer eller mindre allvarliga. Här handlar det mycket om att rättsväsendet behöver kunna erbjuda ett bättre skydd. Där ser vi stora brister här hemma. När det handlar om lobbying och att påverka kan man säkert alltid göra mer, men jag vet att även EFJ och IFJ jobbar med de här frågorna. Det gör även Unesco som inifrån FN-organisationen försöker påverka i rätt riktning.

Hur ser ert arbete ut i Sverige med den här frågan?
– Vi har ett kontinuerligt arbete där vi träffar polisen eftersom det här är en arbetsmiljöfråga för oss där vi har en ständig dialog med arbetsgivare. Vi ser också stora brister ute i landet när det gäller polisens arbete. Polisen har satt upp speciella hatbrottsgrupper i storstäderna, och vi har nu jobbat fram att de även ska skaffa sig fadderverksamhet ute i landet. Det ska finnas personer ute i landet som har direktkontakt med hatbrottsgrupperna. Nu är nästa steg för oss att följa upp det arbetet för att se om det har införts som man har sagt och hur det fungerar.