”Vikariekrisen i mediebranschen är enkel att lösa”

– Vi har här en historia med goda erfarenheter av medarbetare som har uppnått pensionsåldern men jobbat kvar under ganska många år. Jag kan personligen se att det finns ett värde i att ha kvar den kompetensen när det finns medarbetare som tycker att det är kul att fortsätta att jobba. Det är inte bara dåligt, det finns fördelar också, säger Rino Rotevatn.

Det som är problematiskt, menar han, och understryker att de inte är den enda redaktionen inom SVT som har den här typen av problem, är att arbetsgivarna har bäddat för den här situationen och inte verkar vilja åtgärda den.

– Vi vet att vi lever i en krisartad situation när det gäller rekrytering och personalbehov, det är i högsta grad en självförvållad kris. Genom att konsekvent runda lagstiftarnas intentioner i LAS har man ägnat sig åt ren och skär kapitalförstöring. Man tar in nya, unga och oerfarna medarbetare, man investerar i att utbilda dem, man investerar tillsvidareanställd personals engagemang, för att sedan kasta ut dem efter 11 månader, och sedan börja om processen med en ny person.

Annons

Det här har skapat en otrygghet i branschen, menar Rino Rotevatn. Arbetsbelastningen för tillsvidareanställda medarbetare ökar när de hela tiden tvingas förhålla sig till nya medarbetare som inte är flygfärdiga. Det har också förmedlat bilden av att mediebranschen är ingen bransch att jobba i om man vill ha stabila och trygga arbetsvillkor.

– Så enkelt är det. Det vi ser idag är ett minskat intresse för att jobba som journalist. Det beror på att det är vida känt att villkoren i branschen som ung och nyutbildad är inte speciellt bra. Dina förutsättningar för att få en stabil och trygg försörjning i den här branschen är inte goda.

Och det beror inte på att det inte finns jobb, påpekar han, utan på att arbetsgivarna inte tillsvidareanställer, inte tar tillvara den kompetens som kommer in i mediehusen.

– I min värld är det så enkelt. Det har fått konsekvensen att det är jättesvårt att hitta kompetenta vikarier. De finns, men de är utlasade allihop. Och då vill man inte ta in dem, för då är man rädd att man ska behöva anställa dem. Jag fattar inte, varför är man så jävla rädd för att anställa?

Enligt Rino Rotevatn finns det inte några problem förknippade med att tillsvidareanställa om man ägnar sig åt kompetensbaserad rekrytering och är noggrann i rekryteringsprocessen.

– Vi som vet hur arbetsmarknaden funkar, hur LAS ser ut, vi vet att det inte är speciellt svårt att säga upp folk. Det är bara att peka på arbetsbrist. Är det så att man är för många på en redaktion, då får man ta en förhandling om arbetsbrist. Då åker någon ut, och så har den personen förtur och har åtminstone tryggheten att få komma tillbaka när det uppstår ett vikariat.

Arbetsgivarna måste ändra attityd, tycker han.

På SVT Värmland är de mer eller mindre beroende av tre pensionärer, redaktionen består av 18 anställda.

– Då har vi ändå vikarier inne som inte är pensionärer. Jag är jätteglad för att de här pensionärerna finns och är beredda att rycka in, de är kompetenta och erfarna. Men långsiktigt vet vi ju att det inte är hållbart. Tids nog kommer det en tid när våra grånande veteraner kommer att tycka att de är färdiga med att jobba.

Rino Rotevatn vill inte lägga ansvaret för situationen på redaktionschefen.

– Det är inte där beslutet ligger i de här frågorna. Vi har en hierarkisk ordning inom SVT som inte är särskilt sund, där frågan om man ska få tillsvidareanställa någon ska upp på högsta nivå. Det är en aktiv hållning från företagsledningens sida. Man har byggt det här problemet själv, man har ingen annan att skylla på.

Han tycker att gnället han hör från mediearbetsgivare, att det är sådan personalbrist och att man måste göra något åt det här, är världens enklaste sak att lösa.

– Börja lasa in kompetenta journalister. Punkt. Här handlar det om att lägga ansvaret där det hör hemma och det är på ledningsnivå. Det gäller inte bara SVT, det gäller hela mediebranschen.