Vinstmaximering ingen bra drivkraft
Tidningar läggs ner, slås ihop eller ingår ett mer eller mindre nära samarbete. Journalister och grafiker sägs upp eller görs om till multiredaktörer. Kostnaderna ska minimeras och avkastningen maximeras.
Tidningar läggs ner, slås ihop eller ingår ett mer eller mindre nära samarbete. Journalister och grafiker sägs upp eller görs om till multiredaktörer. Kostnaderna ska minimeras och avkastningen maximeras.
Annorlunda uttryckt: Publicisterna tågar ut från redaktionerna – och direktörerna in. Tidningarna har blivit kommersiella företag i första hand, och granskande och opinionsskapande publikationer i andra.
Nja, jag tar i, det medges. Att generalisera är sällan särskilt träffsäkert och det finns fortfarande starka publicistiska traditioner inom svensk dagspress. Men ändå – någonting håller på att hända; något som i det korta perspektivet möjligen gynnar tidningsföretagens ekonomi, men som inte lika säkert är bra för journalistiken och utvecklingen på sikt.
”Vinstmaximering är ingen bra journalistisk drivkraft, och den leder sällan till den viktiga journalistiken”
Jag tänker naturligtvis på den senaste tidens sammanslagningar och samarbetsavtal inom dagspressen. Du kan själv läsa mer om det på mitten.
Så här resonerar jag: När journalistikens ideologiska drivkrafter tynat bort, träder andra krafter in, till exempel tävlingsinstinkten. I den allt hårdare konkurrensen blir tävlandet mellan redaktioner och journalister en drivkraft i sig. Detta har naturligtvis många goda sidor, men kan också leda till onödig hets och hårddragningar i jakten på den flashigaste nyheten.
Det här tangerar också utvecklingen mot mer ekonomiskt tänkande på våra redaktioner. För nästa steg blir att jaga fram den mest säljande nyheten.
På kvällstidningarna och andra extremt kommersiella produkter, existerar detta redan. I takt med att ägarnas syn på vinstnivåer och ekonomisk styrka, blir allmän sanning också på andra medier, finns risk att fler journalister dras med i tänkandet.
Men vinstmaximering är ingen bra journalistisk drivkraft, och hårt kommersiella villkor leder sällan till den viktiga journalistiken. Därför måste rågången också fortsättningsvis hållas bred och djup, mellan redaktion och ekonomi- och marknadsavdelningar.
Därför måste också fler röster höjas för den journalistiska kvalitetens egenvärde. Och för priset – utbildning, erfarenhet och inte minst tid!
