Visst granskas granskarna
Vem granskar granskarna? En inte så sällan utslungad fråga som samtidigt låter ana att journalisterna och medierna mestadels kommer undan alldeles för lätt.Jag är också själv anhängare av ett tufft och kritiskt förhållningssätt till den egna kåren och branschen, just för att mediernas inverkan på människor aldrig varit större än nu. I ett sådant läge krävs självklart också att den tredje statsmakten genomlyses ordentligt.
Vem granskar granskarna? En inte så sällan utslungad fråga som samtidigt låter ana att journalisterna och medierna mestadels kommer undan alldeles för lätt.
Jag är också själv anhängare av ett tufft och kritiskt förhållningssätt till den egna kåren och branschen, just för att mediernas inverkan på människor aldrig varit större än nu. I ett sådant läge krävs självklart också att den tredje statsmakten genomlyses ordentligt.
Men faktum är att det nog aldrig tidigare funnits en så bred och intensiv granskning av medierna. En snabb blick på mitt eget skrivbord avslöjar till exempel genast en handfull aktuella rapporter, konferenser och dylikt, som med olika utgångspunkter undersöker hur medierna klarar sitt eller sina uppdrag.
Det är till exempel Styrelsen för psykologiskt försvar som i sitt meddelande 148 tittat på medborgarnas förtroende för sin omvärld. Och där barnen samt make/maka/sambo hamnar högst och massmedierna sist. Närmare sju av tio i denna ganska omfattande studie ”litar inte på” medierna, medan till exempel bara två av tio hyser misstro mot en annan kritiserad yrkesgrupp, polisen.
”Det har nog aldrig funnits en så bred och intensiv granskning av medierna”
På skrivbordet hittar jag också flera av Nordicoms rapporter; en tunnare skrift där några nordiska medieforskare reflekterar över publicservice-TV, och den mer omfattande Nordicom Information nr 1-2.99 som refererar aktuell nordisk medieforskning. Båda tämligen akademiska till sin karaktär, men intressanta för den som bryr sig om vad som händer inom området.
Här finns också en inbjudan till ett seminarium om just den snabba medieutvecklingen, med den göteborgska MedieAkademin som avsändare.
Till dessa skrivbordsfynd kan jag lätt lägga ytterligare minst en handfull – JMG Granskaren, rapporterna från Demokratiinstitutet och Näringslivets Mediainstitut, Arenas nystartade Media i fokus och förstås radions Vår grundade mening. För att inte tala om Resumé, Pressens Tidning eller tidningen Du just nu håller i handen…
Mitt intryck är alltså att medierna och journalistiken de senaste åren hamnat i fokus för mångas intresse. Med rätta.
Det enda som är konstigt i sammanhanget är att SVT saknas i uppräkningen. Frågan är: Hur länge till?
