Wolodarski om HD-domen mot Samnytt: ”Viktig för yttrandefriheten”

– Jag är glad för vår medarbetares skull, men också för andra journalister som under årens lopp sett hur en hel del av de här sajterna ägnat sig åt ren smutskastning av enskilda. Det har bidragit till ett räddare klimat. Jag tror att det har påverkat pressfriheten, säger Peter Wolodarski.

I juni fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom och dömde högerpopulistiska Samnytts ansvarig utgivare Mats Dagerlind för yttrandefrihetsbrottet grovt förtal av DN-journalisten Saeed Alnahhal, som i artikel på Samnytt pekades ut som ”misstänkt jihadist”.

Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i augusti, och nyligen kom HDs avgörande: uppgifterna om Saeed Alnahhal utgör grovt förtal. Mats Dagerlind döms till villkorlig dom och ska förutom skadestånd även betala Saeed Alnahhals rättegångskostnader.

Annons

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski välkomnar domen.

– Det är en viktig dom. Den visar för det första att det är straffbart att sprida grova lögner om andra personer, säger han till Journalisten.

– Att antyda att någon är jihadist skadar allvarligt. Vi har från DNs sida på alla tänkbara sätt försökt stötta vår medarbetare, som dessutom är nyetablerad i Sverige och som gjort en fantastisk resa i det svenska samhället och etablerat sig som journalist.

Att Samnytts utgivare döms i högsta instans tror han skickar en signal till liknande aktörer:

– Om man bedriver den här typen av hatpropaganda mot enskilda kommer man att lagföras. Det har inte riktigt inträffat tidigare, delvis därför att Justitiekanslern som är ensam åklagare valt att inte driva de här fallen.

Saeed Alnahhal vände sig först till JK, som valde att inte driva fallet. Alnahhal gick då vidare i ett enskilt åtal med stöttning från DN.

– Vi sade från början att vi kommer att stötta det här. Det är helt orimligt, och vår bedömning var att det var olagligt och behövde prövas i domstol.

Att fallet gått hela vägen till prövning – och fällande dom – i HD visar att det hade ett stort prejudicerande intresse, menar Wolodarski.

– Jag anser nog att JK borde ha engagerat sig i fallet. Men nu finns en dom, ett prejudikat.

Men domen är också viktig ur ett yttrandefrihetsperspektiv, i hur både hovrätten och Högsta domstolen motiverar domen, menar Peter Wolodarski. Båda instanserna skriver att om uppgifterna om Saeed Alnahhal varit sanna så hade Samnytts publicering haft ett allmänintresse och varit försvarlig.

– Även om man är journalist måste man kunna tåla en hård granskning, om det finns allvarliga saker i botten. Men det måste vara sant. Ur ett yttrandefrihetsperspektiv tycker jag att domstolarna lyckades säga båda sakerna samtidigt.

Hanna Lundquist
hl@journalisten.se

Samnytts Mats Dagerlinds kommentar om förtalsdomen:

"DNs chefredaktör Peter Wolodarski säger att den fällande domen mot mig i egenskap av ansvarig utgivare för Samnytt för förtal av en av hans medarbetare 'kan få stor betydelse för svensk press- och yttrandefrihet'. Ja, men inte i den positiva bemärkelse han gör gällande. Tvärtom är domen ett hot mot den granskande journalistiken och ett exempel på en oroande lawfare-trend där rättsväsendet missbrukas för sådant som rimligen borde hanteras inom ramen för den offentliga debatten och det pressetiska systemet.

Än allvarligare är att domen i mina ögon befäster dubbla måttstockar i Tryckfrihetsförordningen utifrån det granskande mediets respektive det granskade objektets ideologiska hemvist. Domen har kritiserats för just detta av ingen mindre än juridikprofessor Mårten Schultz. Han konstaterar att ”det går inte att värja sig från intrycket att den här domen hade sett helt annorlunda ut om det hade varit Aftonbladets utgivare som var tilltalad”. Att ett av landets mest välrenommerade och lagfarna namn ifrågasätter huruvida likhet inför grundlagen råder i Sverige borde stämma till eftertanke.

Artikeln fälls genom att på ett orimligt sätt märka och övertolka tre enskilda ord i rubriken och ingressen. Som professor Schultz fastslår hade det knappast skett om utgivaren varit någon annan än Samnytt. Sannolikt hade texten friats av tryckfrihetsjuryn redan innan den nått första domstolsinstans.

Frågan inställer sig: vem vill framgent vara ansvarig utgivare för en socialkonservativ tidning när det svenska rättsväsendet börjar agera som det i totalitära stater mot oppositionella röster? Rättsprocessen har kostat mig drygt 300 000 kronor och renderat mig en förnedrande brottsstämpel. Fälls jag igen för mitt journalistiska arbete väntar troligen fängelse. Det är inte Dawit Isaak än men en god bit ut på ett sluttande plan.

Antingen tvingas vi till tystnad eller ned till en underjordisk samizdat-tillvaro. De röster som inte låter sig tystas kan i stället tvingas tillbaka ut i en publicistisk gråzon där de lättare kan kritiseras än om de har grundlagsskydd, utgivningsbevis och ansvarig utgivare.

Det är inte en utveckling i linje med ett land som berömmer sig som en av världens främsta demokratier och för att ha en av världens äldsta tryckfrihetsgrundlagar."