Mats Lundman
har avlidit i en ålder av 76 år.
Han var journalist, författare och förläggare.
Mats Lundman tillhörde första kullen på Journalisthögskolan i hemstaden Göteborg 1969. Efter Alingsås Tidning och Barometern kom han till Svenska Dagbladet där han ledde arbetet på nattredaktionen under åtta år. Sedan utsågs han till utvecklingschef och redaktionschef av nye chefredaktören Bertil Torekull. Mats var motor i den redaktionella förnyelse som följde. Den ledde till den högsta upplaga tidningen haft.
När Torekull tvingades lämna SvD valde även Mats att söka sig bort. Han fortsatte som konsult och tidningsledare på Pressens Tidning, Kristianstadsbladet, Smålandsposten, Fri köpenskap och Författaren. Ambitionen, kompassen, viljan och driften att göra det journalistiskt bästa var det viktiga. Inte upplagan eller statusen. Han stod fri från fåfängliga insignier.
Mats utvecklade också ett eget författarskap, skrev tio romaner om tidningsvärldens förändring sedda genom alter egot Moa Lönn. Med sin livskamrat Margaretha gjorde han flera reseskildringar om Sydamerika. Han startade förlaget Ultima Esperanza Press, vars fantastiska namn säger något om honom: en stillsam äventyrare, en upptäcktsresande inte bara i världslitteraturen men på resande fot – tåg genom Sovjet, många hundra gröna mil på Pampas och i Patagonien (där sundet Ultima Esperanza ligger), genom Baltikum efter murens fall och inte minst med barnbarnen. Och han reste långt in kulturens värld där allt tycktes locka honom.
Mats var den mest allmänbildade människa jag mött. Briljerade aldrig. Var hemma i högt som lågt: Vin från Languedoc, kalvarieberg i Bretagne, Jorge Luis Borges författarskap, ostron, fotboll.
Mats var ett superproffs med stor integritet och tyngd i sina publicistiska beslut. Att jobba ihop med honom var mycket lärorikt. Vi utvecklade en djup vänskap efter vårt gemensamma uppbrott från SvD och förde ett samtal som jag hade velat fortsätta mycket länge till.
Pelle Ekman
