Allt står och faller med det senaste numret

Bilderna, typsnitten, färgerna, och det där lilla, lilla avståndet mellan två bokstäver kan lyfta en berättelse. Och för varje berättelse, en dramaturgi som ska översättas i form. Ola Carlson är tidningsform­givaren som har sin bakgrund inom teatern.

Annons

En mulen måndagsmorgon tar Ola Carlson emot på Filters och systertidningen Offsides redaktion vid Kungsportsplatsen i Göteborg. Lokalerna är tysta och ljusa, med Vanity Fair, The New Yorker och Wired i högar vid ingången. Ola Carlson har varit med från starten för tre år sedan och vid jubileet i mars fanns all anledning att fira. Filter hade fått Sveriges Tidskrifters pris för årets tidskrift, Ola Carlson som årets art director, och i början av februari visade de senaste Orvestosiffrorna en räckviddsökning med 80 procent.

Han tycks vara bra på att ta tillvara chanser. Han har gått från lokaltidningsredaktör till AD på Göteborgs stadsteater, till frilansande formgivare med Offside som sidoprojekt, till Filters AD och en av Sveriges bästa tidningsformgivare, utan någon utbildning.

När Filter startade 2008 var hypen enorm och svår att leva upp till. Det första numret såldes i runt 11 000 lösnummer, sedan dalade det lite, enligt layoutaren för att de tappade bort grundidéerna lite. Sedan hittade de tillbaka till visionen och försäljningen gick upp igen. I dag ligger lösnummerförsäljningen på samma nivå som det första numret och förutom det har Filter drygt 20 000 prenumeranter. 

Enligt Mattias Göransson delar han och tidningens AD en viktig grundinställning.

– Det handlar alltid om att lyfta fram berättelserna, säger han. 

Ola Carlson berättar engagerat, gestikulerar mycket med händerna och gör liknelser med allt från bilar till barnprogram. Varje reportage måste ha en ton och en spänning, Filter måste kännas trygg och samtidigt överraska. Han jämför det med ett kärleksförhållande.

– Man vill ha den där tryggheten, att man känner någon. Men tänk att vara ihop med någon som gör samma saker hela tiden, det skulle ju vara astråkigt. Det finns en grundform och inom den kan man överraska med till exempel bildval, ämnesval eller typsnitt.

Eftersom Filter bara utkommer sex gånger om året blir varje nummer som ett ”verk” enligt Ola Carlson. Det finns inget utrymme för misstag.

– Allt står och faller med det senaste numret och vi jobbar efter det. Det blir en jävla nerv, det brinner liksom här och nu. Som formgivare är det viktigt att fånga den där nerven och känslan av att det här är något speciellt varje gång. 

Liknelsen med ett barnprogram plockar han fram när han ska berätta om sin bakgrund inom teatern. Han berättar hur den erfarenheten har hjälpt honom när han ska ge berättelserna en dramaturgisk form. För att marknadsföra teatrarnas uppsättningar var han tvungen att förmedla en pjäs handling och känsla med en enda bild. 

– Det är som en Balthasar-maskin. Har ni inte sett det barnprogrammet? Det gick när jag var liten. Det är en liten vetenskapsman som ska lösa ett jättesvårt problem. Han häller i en massa olika saker i en stor maskin och får till slut ut en liten, liten droppe som är lösningen på problemet. Så är det med tonen på ett reportage, känslan som man måste hitta.

– Jag tror att jag har lärt mig mycket om dramaturgi från teatern. Det handlar mycket om rytm. En stund är det intensivt, sedan kan det vara lugnt en stund, och sedan exploderar det! 

Läs hela intervjun med Ola Carlson i pappersutgåvan av Journalisten.

Beställ din prenumeration här: https://www.prenservice.se//bestallpren.aspx?titel=139&kampanj=139102