Anna Nordbeck: ”Jag förstod hur lätt det är att bli hjärntvättad”

I inledningen av tredje avsnittet av Dokument inifråns Skamlös har scenen ändrats radikalt. Den gränslösa företagsledaren och seriebedragaren Richard Olsson som i första avsnittet tar emot SVT i storslagen slottsmiljö, sitter nu inlåst. Kameran åker från Skogomeanstaltens fasad, in bakom tunga dörrar, till en brett flinande Olsson som bär på en genomskinlig sopsäck med choklad:

– Tjena Anna! Jag tog med lite godis till oss.

Inför fängelseintervjun hade Anna Nordbeck tagit kontakt med professorn och specialisten inom rättspsykiatri Marianne Kristiansson, för ett rådgivande samtal.

– Hon har intervjuat många människor med psykopatiska drag och många runt Richard beskriver honom just så. Jag ville höra om hennes erfarenheter, även om våra yrken skiljer sig åt, säger Anna Nordbeck.

Många av tipsen som Kristiansson gav hade hon redan tillämpat. Som att sätta tydliga gränser.

– Vissa saker förstår man kanske intuitivt. Jag var väldigt noga den här gången med att inte berätta något personligt, att inte ens svara på vad jag lyssnade på för musik även om han frågade säkert fem gånger. Han hintade tidigt om att han hade gjort en del research på mig, att han hade koll.

Ett annat råd var att hålla samtalen korta, eftersom den här typen av personer lätt tar över ens verklighetsbild, förklarade professorn. Intervjun i det första avsnittet, som på Richard Olssons begäran hölls på ett slott, pågick i nästan tio timmar.

– Men det är skillnad när man har en massa research med sig och kameror som fångar allt. Det blir ett slags skydd mot maktstrategier och lögner, även om man förstås inte är helt immun, säger Anna Nordbeck.

Foto: Jonas Eng

Det har gått några månader sedan sändning och den maratonlöpning som det sista halvåret av ett projekt på Dokument inifrån är. Anna Nordbeck blickar ut över torget där vi sitter. Av yrkesskäl behöver hon hålla sitt privatliv väl förborgat och pratar ogärna detaljerat om varken nu eller då. Men en del går att berätta; hon kommer från ett hem med kulturintresserade föräldrar, växte upp i Stockholm och Halland. Var en brådmogen tonårsintellektuell.

– Man kan ju knappt säga det i en intervju för det låter så oskönt pretto, men jag minns att jag satt och läste Nietzsche och Sartre när jag var 14-15, i stället för att hänga med kompisarna.

Hon hade redan som barn fått skrivböcker av sin mamma, lärt sig att det är bra att alltid ha en i väskan, och skrivandet blev vägen in i journalistiken. Hon recenserade musik åt Hallandsposten under tonåren, frilansade under litteraturstudierna, började på JMK. Hoppade av eftersom hon fick jobb för att starta och chefredaktöra nya tidskrifter åt förlaget It is media. Titeln Rum Hemma finns kvar.

När Anna Nordbeck efter några år återvände till JMK ogillade hon till en början kursen i undersökande journalistik. Hon hade en stark bild av gräv som macho, gubbigt och okreativt. Trodde sig inte heller kapabel.

– Det kändes långt från allt som har med konst, litterärt skrivande och berättande att göra. Jag tänkte att det här är inte för mig, det får andra som är smartare hålla på med.

Men tillsammans med kursarna Johannes Hallbom och Jacob Larsson grävde hon i Svenska Spels planer på att starta nätkasino. Handledaren Erik Palm introducerade trion för Johan Brånstad på Dokument inifrån. Efter långpraktiken fick de jobb, det var hösten 2013 och Anna Nordbeck var 23 år.

– I januari berättade Johan att Bosse [Lindquist] hade fått kontakt med en jävligt intressant person, en kirurg på Karolinska. Sedan dess har vi varit kvar, alla tre.

Att så tidigt i karriären få jobba med fallet Paolo Macchiarini och dokumentären Experimenten gjorde att hon fastnade, hårt. Dels var storyn om den italienska kirurgen – som i somras dömdes till fängelse av hovrätten för tre fall av grov misshandel efter att hans luftstrupar i plast kvävt patienter till döds – djupt fascinerande. Dels tilltalades hon av det större fokus på dokumentärt berättande som redaktionen började med i samma veva. Experimenten berättades i tre timslånga avsnitt, med inspiration från amerikanska förlagor som Serial och The Jinx.

– Det finns något väldigt förföriskt i det långa tv-berättandet.

Under Macchiarini­granskningen och den som följde – Fallet Kevin, med Dan Josefsson i spetsen – var hon reporter och researcher. I nästa omtalade dokumentär, Vaccinkrigarna, hade Anna Nordbeck klivit upp till producentrollen, ihop med Malin Olofsson. Tillsammans gick de under cover för att visa hur det svenska och internationella vaccinmotståndet ser ut.

Dokumentären sändes för tre år sedan men är högaktuell 2023. I mars dömdes svenska staten att betala skadestånd på 100 000 kronor till en vaccinaktivist, eftersom den inte levt upp till Europakonventionens krav att skydda hennes rätt till privatliv.

Hovrätten kommer att pröva fallet. Det är bra, tycker Anna Nordbeck.

– Domen handlar egentligen inte om Vaccinkrigarna, utan om det svenska medieetiska systemet. Men den innehåller problematiska formuleringar som riskerar att hämma den granskande journalistiken.

Hon understryker samtidigt att wallraff inte är en metod att använda lättvindigt. Det är tufft både för den man granskar och för sig själv. De veckor hon gick under cover i USA var extra krävande. Rädslan att bli påkommen var konstant, hon sov kasst, hade samtal med projektledare Brånstad hemma i Sverige: Varför gör vi det här? Är det rätt?

– Filmningarna går under huden. Man känner för de här människorna. Mammorna i antivaxrörelsen har tunga livshistorier – det är inte kul att luras.

Det wallraffet gav, förutom en osminkad bild av rörelsen, var en insyn i mekanismerna bakom – vilket blev avgörande för avslöjandet, menar hon.

– Vaccinmotståndarna berättade helt andra saker än om vi presenterat oss som SVT. Genom att vara nära frontfigurerna och känna deras dragningskraft förstod vi också bättre hur de får så många följare, och kunde berätta mer nyanserat. Jag kunde verkligen förstå hur lätt det är att bli hjärntvättad.

Foto: Jonas Eng

Hon satt mitt i efterarbetet med Vaccinkrigarna, skrev svar till Granskningsnämnden, när Johan Brånstad kom med ett nytt tips, från Linnea Lindholm på SVT Plus. Arbetsrättsbyrån Rive hade likviderats, Plus hade rapporterat en del, men det fanns mer. Det kanske kunde vara något?

– Vi tittade på den gamla norska dokumentären om Richard. Och enades om att ja, här har vi en stark karaktär… Jag kände egentligen: jag pallar inte, inte en till, inte just nu!

Det gick ändå inte att låta bli. De började dra i källor och case. Anna Nordbeck var tidigt transparent med att de tänkte granska Richard Olsson.

I Skamlös säger han att hon är en bra förhandlare som fått honom till intervju.

– Han sa i ett tidigt samtal: ”Jag vet att jag inte borde ställa upp på intervju, det är som att gå in i en lejonkula och tro att man inte ska bli uppäten. Men jag har hybris nog att göra det.”

Så det är hans hybris som talar?
– Det var många vändor innan han ställde upp, han såg det nog som en förhandling men säger också många saker för att smickra. Jag upplever det som del i hans strategi. Men jag tror egentligen att han bara inte kunde låta bli.

I intervjuerna med Richard Olsson har hon en lågmäld stil. Att lyssna in och följa är en konsekvent ­metod, även när hon ska övertyga källor och case.

– Jobbet handlar mycket om att möta människor, det är så avgörande för hur bra det blir. Jag extrajobbade på krog när jag var ung, det var nog en bra erfarenhet. Man behöver få människor att lita på en. Och samtidigt ge motstånd, så att samtalet ger dem något.

Det sista blir extra viktigt i mötet med personer som Paolo Macchiarini, läkaren och vaccinmotståndaren Andrew Wakefield och Richard Olsson, menar Anna Nordbeck.

– De har alla många ja-sägare runt sig. Att utmana utan att bli otrevlig, med respekt, tror jag är ganska avgörande. De kan hoppa av när som helst, och det kan ju förstöra hela projektet.

Det finns likheter mellan Macchiarini, Wakefield och Olsson. De är karismatiska och gränslösa ledarpersoner som tar sig stora friheter.

– En förmåga att ställa sig i centrum och få folk att lyssna på dem och tro på deras luftslott. Gemensamt är väl också vissa svårigheter med empati.

Hur kommer det sig att du ägnat år av ditt liv åt den typen av personer?
– Har man den här typen av karaktärsdrag hamnar man kanske oftare i händelser som vi granskar. Men det är ju också fascinerande figurer, som uppenbart lyckas fånga publiken också.

Hon har funderat på vad fascinationen för dem bottnar i. På ett sätt är den given: de kan påminna om litterära figurer, machiavelliska Shakespeare-kungar, bära upp en på ytan torr historia om en arbetsrättsbyrå som lurar sina kunder.

En annan drivkraft är viljan att förstå.

– Vi spelar på olika planhalvor av verkligheten. De flesta känner till exempel skam om man ljuger, och kan inte göra det obehindrat. Men Richard lustljuger nästan, det är som att han bara inte kan låta bli. Kanske bottnar min fascination i det, att man aldrig riktigt förstår de här karaktärerna fullt ut.

 

Anna Nordbeck

Ålder: 33 år
Bor: Stockholm
Bakgrund: SVT Dokument inifrån sedan 2013. Har jobbat med och vunnit flera tunga journalistpriser (Guldspaden, Stora journalistpriset) för dokumentärerna Experimenten, Fallet Kevin, Vaccinkrigarna.
Aktuell: Producent, tillsammans med Bo-Göran Bodin, för den hyllade dokumentären Skamlös.
Drivkraft: Att förstå, nyfikenhet.
Om gräv: ”Den traditionella grävande journalistiken har en rätt hård jargong, är otroligt kreddig, med hög svansföring. Jag hoppas kunna ge en lite annan bild av vad gräv kan vara när jag föreläser för blivande journalister. Varken jag, ­Jakob eller Johannes var utpräglade grävare från början, vi kom från livsstilsmagasin och humor. Man kan komma in med and­ra typer av erfarenheter, ge något annat.”