Hasse Svens: Han vakar över östgrannarna
Ingen visste 1985 hur händelsedigra de två kommande decennierna i Hasse Svens nya bevakningsområde skulle bli.Hade det inte varit för att hans fru Anne längtade hem till Finland hade han knappast fått chansen att rapportera om när Europas historia skrevs om och nya gränser ritades in på Europakartan.
Ingen visste 1985 hur händelsedigra de två kommande decennierna i Hasse Svens nya bevakningsområde skulle bli.
Hade det inte varit för att hans fru Anne längtade hem till Finland hade han knappast fått chansen att rapportera om när Europas historia skrevs om och nya gränser ritades in på Europakartan.
– Våren 1985 ringde jag dåvarande Rapportchefen Ingemar Odlander för att höra om han var intresserad av att ha mig som stringer i Helsingfors. Just då råkade SVT söka efter någon att placera där. Odlander sade åt mig att åka hit och prova och på hösten var jag här.
Den nyanlände stringern kunde knappt någon finska. Grunderna i språket hade han lärt sig genom att gå kvällskurser hemma i Ludvika.
Bevakningsområdet han åtog sig att täcka innefattar förutom Finland också Estland och ibland även övriga Baltikum.
Några nyckelord ger en vink om vad han haft att rapportera om:
Tjernobyl, glasnost, Baltikums frigörelse, Estonia.
– Det händer alltid något nytt och det har aldrig blivit tråkigt. När arbetsgivaren har problem får man ligga lågt. I besparingstider är det svårare att få in feature, men nyheter finns det alltid plats för.
Den första riktigt stora nyhet han rapporterade om var olyckan i Tjernobyl 1986 i dåvarande Sovjet.
– Informationen därifrån var dålig. Finland blev en sorts informationscentral tack vare landets goda förbindelser med Sovjet.
Ämnesmässigt tar han sig an det mesta. Han gör inslag om politik, ekonomi, sport, natur. Vad som helst.
– Jag är med och hackar överallt, men är inte specialist på något. När man bevakar sport lär man sig mycket. Det är alltid bråttom och man lär sig att formulera sig snabbt och utnyttja tekniken.
Produktiv reporter
Hans produktivitet är omvittnad. Runt 100 inslag om året, gissar han själv.
– Rekordet är 15 inslag med ljud och bild på en dag. Det var efter Estonias förlisning. Det är svårt att hinna göra helt nya jobb om helt nya ämnen varje dag, men man kan alltid göra uppföljningar.
Åren 1989-1991 ägnade Hasse Svens nästan helt åt att bevaka Estlands, Lettlands och Litauens kamp för självständighet.
– Det är en av de intensivaste arbetsperioder jag haft. Det var oerhört svårt med förbindelserna. Man fick vänta mellan en och en halv och tre timmar på att få en telefonförbindelse. Allt, som att beställa en länk, var besvärligt.
I samband med kuppen i Moskva 1991, då Gorbatjov under någon dag var försvunnen, stängdes gränserna till Baltikum. Läget var spänt. Ryska militärfartyg kryssade utanför Baltikums kuster.
– Jag lyckades hålla sista fartyget till Tallinn i fem minuter för att fotografen skulle hinna fixa sitt visum. Dagen efter rullade pansarvagnar in i Tallinn. Folk grät.
Kuppen mot Gorbatjov misslyckades och bara några dagar senare förklarade sig Estland självständigt.
Förut var en resa med fartyget Georg Ots det givna sättet att åka från Helsingfors till Estland. Det tog – tullmyndigheternas byråkratiska krångel inberäknat – ett dygn att ta sig de åtta milen över Finska viken och ett dygn tillbaka. Nu tar det 18 minuter med helikopter från Helsingfors till Tallinn. På sommaren är det runt 20 båtavgångar om dygnet.
1991 stormade sovjetisk militär TV-tornet i Vilnius.
Hasse Svens var då där, liksom vid många andra stora händelser i Baltikum. Han drog ofta nytta av att Sovjets ambassad i Helsingfors var givmild mot finska journalister och kom snabbt iväg.
– Allt var kaotiskt. Plötsligt uppstod en konflikt mellan Gorbatjov och Vilnius. Gorbatjov ansåg att Litauens frigörelse hade gått för långt och att det måste bli ett slut på den.
Hasse Svens var på plats i det litauiska parlamentet då president Vytautas Landsbergis skrev ett svarsbrev till Moskva med budskapet att Litauens uppfattning var att Sovjet blandade sig i landets inre angelägenheter.
– Landsbergis specialsändebud fick inte tag på taxi när han skulle åka till flygplatsen för att snabbt kunna ta sig till Kreml. Då bad han oss köra honom dit. Det var en historisk händelse. Jag visste inte vad jag skulle svara, men min fotograf sade ifrån och vägrade åka: Tyvärr, vi måste snabbt redigera vårt material. Vi lämnade ett snopet sändebud stående utanför parlamentet. Det visar hur primitivt allt var där då och jag missade att få vara med och skriva ett stycke baltisk historia.
Förlisningen av Estonia
Natten till den 28 september 1994 väcktes Hasse Svens av att telefonen ringde. Det var från SVT i Stockholm. Hans fru frågade vad som hänt och han svarade: Om det Stockholm säger stämmer så är det en ny Titanic-katastrof.
Sakta men säkert stod det klart att farhågorna var berättigade.
852 personer dog i katastrofen.
Förlisningen skedde nära Finland, men det var inte bara därför som Helsingfors blev en central plats för de journalister som bevakade händelsen.
– Haverikommissionerna i Stockholm och Tallinn bröt samman. Bara den finska arbetade vidare och hade ett klart grepp om vad som hänt. Kommissionen blev en viktig informationskälla – och är det än i dag. Den har det bästa arkivet.
Tidigare förhöll sig finska journalister försiktigt till den stora grannen i öster. Den geografiska närheten och historiska erfarenheter gjorde att finska medier tyckte sig ha skäl för den hållningen.
Under president Urho Kekkonens tid var förhållandet till Sovjet en central fråga för Finland. Då var också finska medier återhållsamma i sin kritik mot Kekkonen och finska politiker.
– Man bangade lite grann i bevakningen av makten. Först på 90-talet blev journalistiken helt fri. I dag är det ingen större skillnad mellan svenska och finska journalister mer än att arbetstakten är hårdare här.
1987 fyllde republiken Finland 70 år och Hasse Svens gjorde ett historiskt reportage om det för Dokument utifrån.
Det var hans första långa dokumentär. Han talade med den siste levande som varit med i inbördeskriget 1918 och fick höra dramatiska berättelser.
– Det handlade bland annat om summariska avrättningar. En jordig människa knackade på dörren till en stuga. Han hade rest sig upp ur en massgrav.
Allt han gjort har inte applåderats i Finland, som när han rapporterade om de nyfattiga i Helsingfors som på 80-talet köade till Frälsningsarméns soppkök.
– Jag fick kritik från myndigheterna, men det ledde till ett uppvaknande och ministrar tog tag i saken.
Anmäldes till Radionämnden
Finska ambassadens pressråd i Stockholm anmälde honom till Radionämnden efter ett inslag om att Finland hållit ryssar i koncentrationsläger i Karelen. En rysk dam berättade om kvinnor som våldtagits.
– Pressrådet visste inte att det var sant. Nu har det skrivits böcker om detta och finsk TV har gjort nyhetsinslag om det. Det blev ett uppvaknande även för många finländare.
Ett uppvaknande av annat slag kom 2001, då Finland arrangerade VM på skidor i Lahtis och hemmaåkare diskades för dopning.
– Det var en chock för finländarna. För mig var det mer förvånande när damåkaren Kaisa Varis två år senare åkte fast för dopning. Då tröttnade även finländarna.
För tre år sedan började Hasse Svens filma och redigera sina inslag själv.
– Om det handlar om ett skeende som jag måste bevaka och ha koll på hela tiden måste jag ha en fotograf med. I dag kan jag göra 80-90 procent av mina inslag själv. Jag spelar in med en digital kamera och för över inslaget på en PC-hårddisk, som jag sedan redigerar digitalt på, läser in speakertext och ljudlägger.
Därefter komprimerar han inslaget och skickar det via Internet till Sverige.
Han var den första på SVT som började göra allt själv, att jobba så med Internet. Nu är det rutin för honom.
I Nokialand fungerar tekniken överallt. Det skulle inte gå i alla länder, men han vet av erfarenhet att det faktiskt fungerar även från Tallinn och Riga. Både Estland och Lettland fick bättre teknik efter att de vunnit Eurovisionsschlagern.
– Varje inslag man slipper beställa satellit för sparar SVT 5 000 kronor på om jag sänder från Estland eller Lettland. Sänder jag från Finland blir besparingen 2 000 kronor. Det blir mycket pengar för SVT.
Han är stolt över den gången han bevakade Finlandialoppet när skidlöparen Mika Myllylä gjorde come back efter diskningen.
– Jag jobbade ensam medan finska Yle hade fyra fotografer där. Eurovisionskontoret på Yle hade sett mitt inslag och tyckte att mina bilder var bättre än finska TVs och skickade mina bilder runt hela Europa. Det var rena vinterkrigsandan. En ensam svensk slog fyra finnar.
hl@journalisten.se
