”Humor är svårt. Men roligt. Och nödvändigt”
Får man skoja om vad som helst? Den frågan har Annika Lantz fått många gånger. Det tycker hon att man får, så länge tillfället är rätt. Det är också hennes jobb, att skämta om det allvarligaste som finns för journalister – nyheter.
– Hade jag varit tvungen att välja mellan journalistik och underhållning så skulle jag välja underhållning, säger hon.
Annika Lantz sitter i sitt ljusa kök med blommiga tapeter i villan i Hägersten. Hon har bott i den här delen av Sverige i stort sett hela livet – alltså längs röda linjen, söder ut från Stockholm.
– Jag är uppvuxen i Sätra. Det är den bästa förorten i hela världen! Det fanns cykelbanor som gjorde att du aldrig behövde korsa en bilväg. Och Sätra vattentorn står där och vakar över förorten. Det är kanske Sveriges vackraste – otroligt bastant, men ändå luftigt, på ett sätt som många vattentorn inte är.
Vi har lite svårt att komma överens om hennes yrkestitel. Jag budar ”journalist och komiker”. Hon jobbar ju med nyheter och att intervjua människor samtidigt som hon är rolig. Själv föreslår hon ”programledare”. Och det kanske stämmer. Hon har lett program i Sveriges Radio sedan början av 90-talet.
– Det finns helt klart komiker med journalistiska drag, men jag har aldrig känt mig som varken det ena eller det andra. Jag saknar en journalistisk utbildning, det jag kan har jag snappat upp under resans gång, och jag tycker komiker är något av det finaste som finns, så det vågar jag inte kalla mig själv, säger hon.
Men vi är överens om att god journalistik och bra humor har en del gemensamt.
– I båda fallen måste man, efter bästa förmåga, förstå verkligheten och förklara den så att det engagerar, säger hon.
(…)
Under det senaste året har Annika Lantz arbetat med att fundera på vem hon varit under olika faser av sitt liv. Vid sidan av radiojobbet skriver hon nämligen på en bok som handlar om att bli äldre. Arbetsnamnet är: ”Vad ska en flicka göra?”.
(…)
Från början ville Annika Lantz bli skådespelare, men hon hamnade på Studentradion när hennes barndomsvän journalisten Camilla Kvartoft bad henne recensera film. Sitt första jobb på SR fick hon som sommarvikarie på Radio Stockholm. Hon minns högen med tjocka ansökningskuvert, som då innehöll kassettband, och tror att hennes måste ha placerats bland de översta där bakom receptionsdisken.
– Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var tur eftersom ingen skulle orka lyssna på alla de där banden, säger hon.
Först blev det några nyhetsinslag, men snart fick hon börja sända som programledare och sedan dess har vi kunnat höra henne i egna program nästan alla SRs kanaler.
Och hon älskar Publik Service. Annika Lantz skriker i bandaren på köksbordet för att vara tydlig. Budskapet går fram. Detta trots att det tog SR sju år att ge henne ett fast jobb
(…)
Engagemanget för både samhällsfrågor och arbetet plågar henne bitvis eftersom hon gärna skulle göra mer, men hon hoppas att det ändå märks i hennes sändningar. Det finns till exempel en ambition att alltid nämna miljöfrågan i Lantzkampen, frågeprogrammet om veckans nyhetshändelser som Annika Lantz leder på fredagar i P1. Det är den som hon känner mest oro inför och tycker att det tyvärr råder en viss journalistisk slapphet kring, säger hon.
– Men jag blir inte lika arg längre. När jag var yngre var jag snabbare med att göra en poäng när jag tycker något är fel. Men det är svårt att vara komiker när man är för relativistisk, och det har dessutom blivit ännu svårare de senaste åren.
(…)
Läs hela intervjun med Annika Lantz i Journalisten nr 5/2016.
Prenumerera här.
