Gå direkt till textinnehållet

I det här jobbet är man aldrig framme

Jenny Strömstedt.(Foto: Tomas Ohlsson)

Efter femton år i rutan krävs det breaking news för att Jenny Strömstedt ska få adrenalinpåslag av direktsändning. Den arga unga reportern har blivit en proffsig programledare. Fast förändra världen vill hon ännu, i all stillsamhet.

När vi andra går på lunch tar Jenny Strömstedt på sig pyjamas igen.

Annons Annons

Jo, det händer att hon undrar hur hon orkar.

[…]

På TV4s Nyhetsmorgon har Jenny Strömstedt varit sedan 2005. Sex år av minst sagt tidiga morgnar samtidigt som hon haft små barn. Slitigt förstås, men direktsändningen fortsätter att locka.

– Människor kommer till oss och berättar något. Det är intressanta ämnen, saker som påverkar mitt liv och andras, det är samhälleliga händelser som ger avtryck för lång tid – eller inte, det vet vi inte just då. Men vi är där och vi förmedlar det här, det är fantastiskt att få vara med om, säger hon.

Jenny Strömstedt beskriver sig som en typisk SO-människa – brett samhällsintresserad. Kanske krävs det för att år efter år tycka det är roligt att fråga en aldrig sinande ström gäster om allt från hur man bräserar en lammstek till den politiska utvecklingen i Nordafrika, som Nyhetsmorgons innehåll lite hårdraget kan sammanfattas.

Hon analyserar gärna TV-mediet, lägger ut orden om hur TV är informationsfattigt men känslotätt, oslagbart för att få människor engagerade, och hur målet är att beröra och göra "missa bussen-TV". Den egna rollen är hon mer fåordig om.

– Jag vet inte hur jag gör, det får någon annan avgöra. Men det värsta jag vet är när programledare försöker spela programledare. Jag är den jag är. Den dagen tillräckligt många inte står ut med mig så får de plocka bort mig, det har jag full förståelse för.

[…]

I stället är målet det mer klassiska murvelidealet: att få människor att förstå en bit av världen lite bättre.

Vilket inte blir lättare med åren, konstaterar hon.

– I det här jobbet är man aldrig framme. Jag kan önska ibland att jag var 20 igen och visste allt om hur det stod till i världen – nu vet jag ju fan ingenting. Ju mer kunskap man tillskansar sig, desto mer förstår man att man inget har förstått.

Läs hela intervjun med Jenny Strömstedt i pappersutgåvan av Journalisten.

Beställ din prenumeration här: https://www.prenservice.se//bestallpren.aspx?titel=139&kampanj=139102

Fler avsnitt
Profilen

”Jag kan ingenting om robotar och missiler, men jag kan kultur”

För Edgar Mannheimer är det kulturen och historien som ger bäst förståelse för konflikterna i Mellanöstern.
Fler profiler

Senaste numret