”Jag hade en fördomsfull syn på lokaltidningar”

Några dagar innan mötet med Patricia Svensson postar en av mina kompisar ett gammalt minne på Facebook. En bild tagen på Dagbladets redaktion i Sundsvall 2015, samma dag som Mittmedia lade ner den 115 år gamla tidningen. På bilden sitter chefredaktören Patricia Svensson omgiven av sina kollegor.

– Det var en sorgens dag, berättar hon när vi ses i hennes lägenhet i Jönköping.

I dag är Patricia Svensson chefredaktör och ansvarig utgivare för fyra tidningar inom Bonnier News Local: Falköpings Tidning, Skaraborg Läns Tidning, Västgöta-Bladet och Skövde Nyheter. Men hennes första arbetsplats på Dagbladet har en särskild plats i hennes hjärta.

Nästan direkt efter studenten flyttade Patricia Svensson till sin första egna lägenhet för att läsa journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Som praktikant 2002 mötte hon miljön på Dagbladet första gången. Vikariat följde, och som 22-åring blev hon nyhetschef på tidningen.

– Jag hade en naiv och fördomsfull syn på lokaltidningar när jag kom till Dagbladet. Konstiga idéer om att det mest skrevs om katter i träd och sådant i lokalpressen. Men jag fann en passion för den lokala granskande journalistiken. Det var roliga år.  Sedan den tiden älskar jag lokaljournalist­ik och vill aldrig syssla med någ­ot annat.

Trots det bestämde hon sig för att prova på arbetsmarknaden i Stockholm när alla klasskompisar drog iväg från Sundsvall.

– Jag tänkte att det nog ändå var där man borde bo och jobba. Jag tog tjänstledigt från Dagbladet och började på kundtidningsföretaget A4 Text & Form. Men efter några månader hade jag fått nog och bad om att få komma tillbaka till Sundsvall.

Hon har inget journalistpåbrå i släkten, men i föräldrahemmet i Nyköping var lokaltidningen självklar på köksbordet och Patricia Svensson sträckläste gärna kvällstidningarna. Redan som 15-åring bestämde hon sig för att bli journalist. Hon såg upp till krönikörer som Expressens Mats Olsson och Linda Skugge. ”Tänk att vara så kreativ.”

Uppväxten var trygg, men ett handikapp – Crouzons syndrom – påverkade hennes utseende, och gjorde att hon fick gå igenom flera operationer från det att hon var 13 år tills hon var 19 för att rätta till huvud- och ansiktsformen. Hon fick bland annat lossa och flytta käken och reglera tänderna.

– Mitt handikapp är inget som har med intelligens att göra, det påverkade bara utseendet. I dag tänker jag inte på det så mycket. Några av dem jag känner påstår att jag har hög integritet, men jag var nog mer på min vakt när jag var yngre.

I sin stora hyreslägenhet i centrala Jönköping bjuder hon på hallonbakelser och kaffe i leopardmönstrade koppar som matchar hennes tröja. Inbjudande soffor, även i det inglasade uterummet på den stora terrassen, med utsikt över stan och med Munksjön nedanför, lockar. Men vi slår oss ner med behörigt coronaavstånd vid matbordet, där Patricia Svensson har sin arbetsplats de dagar då hon jobbar hemifrån.

Åter till Dagbladet. Hon kom med idéer och lade sig i hur arbetet leddes. Chefredaktören såg hennes engagemang och kapacitet.

– Det kändes stort för mig att få frågan om att hoppa in som nyhetschef för mångåriga kompetenta medarbetare som jag hade stor respekt för. Men jag ville gärna prova.

Patricia Svensson berättar att hon försökte hänga med i den lite tuffa jargong som rådde på redaktionen. Det var högt i tak och alla hade åsikter om allt.

– Så här efteråt, när jag reflekterat över min ledarstil, kan jag känna att jag inte hittade rätt från början och att det blev för mycket ”peka med hela handen”. Hade jag en idé som jag trodde på var det jobbigt att mötas av en kollega som tyckte att idén var dålig. Då bestämde jag. Jag uppträdde inte alltid som jag själv vill att en arbetsledare ska göra.  

2012 kom ett dråpslag mot Dagbladet. Patricia Svensson var nyhetschef då Mittmedia meddelade att halva personalstyrkan skulle bort. Dåvarande chefredaktören ville inte försvara det beskedet och hoppade av. Först kom Anders Ingvarsson, då chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten, till betydligt mindre Dagbladet i ett försök att rädda tidningen. Men han blev inte långvarig utan gick vidare till Sundsvalls Tidning. Patricia Svensson fick frågan om att bli chefredaktör.

– Neddragningen var ett hårt slag och det var tufft. Alla var ledsna när arbetskamrater fick gå. Hade jag tackat nej till tjänsten var jag orolig för att någon som saknade Dagbladet-hjärta skulle tillsättas.

Nu hjälpte inte satsningen för att rädda Dagbladet, som tappat 27 procent av upplagan 2014. När Patricia Svensson fick beskedet att tidningen skulle läggas ner, fick hon munkavle av ägarna. Hon kunde inte berätta för medarbetarna.

– Jag höll masken på jobbet men grät hemma på kvällarna. Hade vi fått mer tid kanske vi hade kunnat rädda tidningen.

Tillsammans med redaktionsledningen i Sundsvall fick hon en månad på sig att avveckla verksamheten den där våren. Medan hon stod och matade dokumentförstöraren med papper på en öde redaktion kom ett erbjudande från Jönköpings-Posten. ”Någon måste ha talat väl om mig.”

Efter en tid som redaktionschef på JP fick Patricia Svensson en ny tjänst i samband med en omorganisation. Som onlinechef skulle hon utveckla digitaliseringen av Hall Medias alla titlar.

– Jag jobbade mycket med att motivera medarbetarna. Papperet var förbi för många läsare och nätet var något vi måste förhålla oss till för att förbli starka. Jag hade kämpaglöden med från Dagbladet-tiden, att ingenting är omöjligt, om man lever för och är stolt över sin tidning.

När sedan Bonnier tog över Hall Media visste ingen vad som skulle hända. Men Patricia Svensson tillfrågades om att bli chefredaktör för de fyra lokaltidningarna. Hon tvekade inte.

Tidningarna har alla egna lokala profiler så Patricia Svensson måste ha helikopterperspektiv och anpassa målen. Att delegera mycket är ett måste för att hon ska hinna med. Och hon vill hellre kalla sig för ledare än chef: ”Jag visar riktningen och vilket fokus vi ska ha.”

– Jag ger tydliga besked om vart tidningarna ska och varför, men sedan måste jag ge frihet och stort ansvar. Visst kan det plåga mig att jag inte kan vara på plats på alla fyra redaktionerna samtidigt. Jag gillar ju det dagliga nyhetsarbetet. Men det övergripande, att jobba strategiskt, har också sin charm.

Pandemin har utmanat, och hon har inte alltid lyckats med det hon föresatt sig. Hon tar sig runt till redaktionerna med kollektiva färdmedel – lokaltåg och buss.

– Det är inte så långa avstånd så det går bra. Jag har körkort men är inte så förtjust i att köra bil, förklarar hon. Man får göra sitt bästa. Är jag på en tidning kan jag ju inte vara på de tre andra samtidigt.

Dagarna är strukturerade och hon försöker besöka varje tidning åtminstone en gång i veckan. Har hon mycket administrativt arbete blir det ofta hemarbete i Jönköping.

Men hon har saknat att inte kunna jobba med event under pandemin.

– Både på Dagbladet och JP jobbade vi mycket med debatter inför publik. Det kanske inte skulle passa alla de här tidningarna, men man kan hitta på andra saker. Ett nyhetsquiss kanske?

Vad gör du om tio år?
– Det är en svår fråga eftersom det händer så mycket i branschen. Vi kommer säkert att få se färre pappersprodukter och frekvensändringar. Lokaljournalistiken har en tuff framtid. Men det finns inga alternativ. Vi ska fixa det och jag vill vara med. Jag har en positiv inställning, vi får sikta mot månen och nå trädtopparna.

***

FAKTA:

Patricia Svensson
Ålder: 41.
Bor: Lägenhet i centrala Jönköping.
Familj: Pojkvän och stor familj i Nyköping.
Karriär: Journalistlinjen på Mittuniversitetet 1999-2002, långpraktik och vikariat som reporter på Dagbladet i Sundsvall sedan vikarierande nyhetschef, nyhetschef och chefredaktör på tidningen fram till nedläggningen vårvintern 2015. Redaktionschef på Jönköpings-Posten 2015-2017, onlinechef på Hall Media till 2020 och därefter chefredaktör för Bonnier News Locals Västgöta-Bladet, Skaraborgs Läns Tidning, Falköpings Tidning och Skövde Nyheter (Den sistnämnda kommer ut gratis i pappersform en gång i månaden men är prenumererad online).
Intressen: ”Jag är en ’restaurangråtta’ som gärna umgås med folk på krogen. Det är min sociala arena. Jag gillar också att träna och har tidigare sysslat med pole dance.”
Motto: ”Lokaljournalistiken måste finnas. Det måste gå. Enda alternativet är framåt.”