”Jag kom bra överens med imamen i familjen”

Att få till en intervju med Johanna Bäckström Lerneby  är inte enkelt. När vi till slut hittar en liten lucka mellan ledningsgruppsmöten på SVT Sport i Stockholm och tågpendlingen till hemmet i Göteborg, så blir enda alternativet en fika på centralstationen i Stockholm.

På Sveriges Television har Johanna Bäckström Lerneby arbetat i olika roller sedan 2008, med avbrott för en period som chef på Aftonbladets rättsredaktion. Numera arbetar hon som nyhetschef för SVT Sport, tidigare bland annat som Europakorrespondent i Bryssel och reporter på Uppdrag granskning.

När jobbet som nyhetschef i tv-huset blev ledigt i mars så var det dags att sadla om, igen.

Johanna kände att det hade blivit för tråkigt att hamra fram ännu ett reportage.
– Jag fick svårt att tända till, göra allt det där grävandet en gång till, säger Johanna Bäckström Lerneby.

Journalistbanan startade på Norrbottens-Kuriren i Luleå, 17 år gammal. Redan på den tiden visste Johanna vad hon ville jobba med, så hon klev in till sportredaktionen och frågade om de behövde någon som kunde skriva om ungdomsidrott.

Gensvaret blev svalt, ”ring inte oss, vi ringer dig”, men det stoppade henne inte.

I stället åkte Johanna hem till Måttsund, en liten by med slalombacke två mil utanför Luleå, och skrev en egen artikel med bild och skickade in. Den handlade om en fotbollsskola på sommaren som hennes egen förening Alviks IK arrangerade.
– Sen såg jag artikeln i tidningen någon dag senare, helt omskriven så klart för jag kunde ju inte skriva en artikel. Men jag minns hur stort det var, min byline i tidningen? Wow liksom.

Sedan dess har Johanna vunnit så många priser att det är svårt att nämna alla.

Ett av dem är 2015 års Stora journalistpris i kategorin Årets berättare, för reportaget Att skapa ett monster. Ett jobb där Johanna kom under huden på den unga nynazisten som låg bakom det så kallade ”gödselbrunnsmordet”, där en man dränktes och dumpades i en gödselbrunn efter en fest.

I reportaget, som publicerades i Filter, berättade Johanna Bäckström Lerneby hur den morddömde blivit våldtagen av sin styvpappa och misshandlad av sin mamma under uppväxten och hur det hade påverkat honom.
– Jag ville att man skulle känna avsky för det han hade gjort, och inte snacka bort det. Men jag ville också att läsarna skulle få en annan berättelse, och få veta hur han hade haft det som barn, säger hon.

Guldspaden har hon nominerats till fem gånger, och vunnit två. Hon har tilldelats Pennskaftspriset och gett ut två omtalade reportageböcker.
Utifrån har karriären sett spikrak ut.

Uppväxten kallar hon ”helt vanlig”, i en tajt familj. Kusinerna på mammas sida bodde i samma by medan pappas släkt fanns ett par mil längre söderut i den något större byn Ersnäs, så det fanns alltid någon att leka med.
– Jag hade en enkel och trygg uppväxt utan motstånd, egentligen finns inget minne av något som var dåligt. Mamma var lärare och pappa var egen företagare och jobbade mycket, men allt var bra.

– Förutom att pappa dog när jag var 17 år, det var så klart en stor tragedi för oss alla.

Någon journalisthögskola blev det aldrig. Det fanns tankar på att gå på folkhögskolan i Kalix, men när hon väl kommit in på en förberedande linje så hade den rastlösa Johanna Bäckström Lerneby redan fixat ett fast jobb som redaktör för ungdomssidorna på Göteborgs-Posten, och flyttlasset gick.

Ludvig Wästfelt, före detta reporter och sportchef vid Norrbottens-Kuriren, minns henne tydligt trots alla år som har gått. Trots sin ringa ålder var Johanna redan då helt orädd.

Hon tog till sig och lärde snabbt, och skulle bara ”rakt på mål”.
– Det virvlade till så var hon inne, det virvlade till så var hon ut igen och det hann virvla till en hel del i våra öron under de korta besöken, säger Ludvig Wästfelt.

Den första tiden i Göteborg hann hon fylla 25, gifta sig, och skaffa två barn.

Efter en mammaledighet kände Johanna Bäckström Lerneby att hon var mätt på jobbet. Hon längtade efter att vara mer reporter och sökte sig till krimavdelningen på GP. Där kom hon att bilda en liten men tajt redaktion med Peter Linné och Per Nygren.

När jag pratar med ett par gamla kollegor till henne inför den här intervjun beskriver båda två henne som full av energi, orädd och med en osedvanlig förmåga att få folk att smälta runt henne.
En sådan de allra flesta gillar, typ.

Peter Linné, journalist på GP i olika roller sedan 1981, minns även när Johanna först kom till krimgruppen. Han kallar henne ganska amatörmässig på den tiden. Bland annat hade hon frågat honom vad skillnaden på riksdag och regering var.
– Emellanåt tyckte jag att hon var lite ”too much”. Ibland har hon inga spärrar. Men hon är samtidigt inte rädd för att närma sig något eller någon. Johanna ställer frågor oavsett hur dumma de är. Hon är kaxig på ett charmigt sätt, säger Peter Linné.

– Vi fick, som jag minns det, bildligt och bokstavligt talat börja från början med henne i GPs krimgrupp. Men jag vill inte att hon ska tro att jag inte gillar henne, för det gör jag verkligen, och det vet hon genom alla kontakter vi har haft genom åren. Johanna har sin osvikliga charm och sin oräddhet, och det har tagit henne långt och gett henne stora framgångar, fortsätter han.

Johanna brister ut i gapskratt när jag berättar vad de gamla kollegorna har sagt.  Hon håller inte med om omdömet amatörmässig.
– Nej, det stämmer inte, jag hade jobbat över tio år som redaktör och reporter när jag sadlade om till enbart krim. Men jag gillar Peter jättemycket. Och det var jättebra att han var en av dem som lärde upp mig, skriv det!

Det Johanna minns om den yngre versionen av sig själv är en person som var betydligt mer svartvit.
– Ju äldre och mer erfaren jag har blivit har jag också blivit mer gråskala. Och jag är såklart en tusen miljoner gånger bättre journalist idag än vad jag var när jag kom till GP, fortsätter hon.

Var oräddheten kommer från vet hon inte. Hon har alltid varit sån, även innan hennes pappa dog. Men hon menar att hans död kan ha påverkat så pass att hon redan hade varit med om den största tragedin som hon kunde tänka sig, och därför inte är så rädd för att vara med om någonting värre.
– Jag bryr mig inte om folk skrattar åt mig. Jag har en väldigt bra självkänsla och har egentligen alltid haft det.

De där styrkorna kan samtidigt vara hennes svagheter, vilket visade sig när hon jobbade som reporter på Uppdrag granskning.
– Jag hade jättesvårt att komma till min rätt i den miljön eftersom jag var så annorlunda. Jag var för glad, för skolad i nyhetsvärlden vilket gjorde att jag inte kunde hålla mig från att ha flera grejer på gång samtidigt. Och den här hojtande och högljudda med flätor i håret som också är jag. Så gjorde man inte där.

Även om Johanna Bäckström Lerneby vann en av sina guldspadar under sin tid på UG, blev nominerad till Stora journalistpriset, samt gillar flera personer på redaktionen, så var det stundtals svårt.
– Jag var väldigt olycklig på Uppdrag granskning. Det jag lärde mig var att när jag känner så ska man röra på sig. I efterhand kan jag se att jag borde ha tagit mig bort från UG mycket tidigare än vad jag gjorde. Det går inte att förändra en kultur som ingen vill förändra.

Riktigt slipad som reporter tycker hon själv att hon har blivit först med Familjen, den hyllade reportageboken om maffiafamiljen i Angered som kom i år.

Johanna Bäckström Lerneby kände till imamen, familjens överhuvud, eftersom hon hade stött på honom flera gånger. Hon visste direkt att det var honom hon ville intervjua. Så hon ringde upp.
– Han sa ja, och jag tror det finns flera olika skäl till det. Dels var han väldigt störd över maffiaryktet och ville förklara bort det. Det andra är att han är en patriark, fåfäng och van att bli lyssnad på, så han blev smickrad. Det tredje tror jag har med personkemi att göra. Vi kom bra överens, säger Johanna.

Inför publiceringen av reportaget ringde Johanna upp imamen flera gånger för att försäkra sig om att han förstod att ”alla kommer att läsa det”, eftersom Aftonbladet är så stor.
Det andra hon sa till honom var att han skulle se till att hans släktingar höll sig borta från hennes hem.
– Ingen jävel ska komma och mordhota mig och mina barn, och det lovade han.

I stället för att gömma sig bakom hemliga adresser och telefonnummer så tror hon på att vara helt rak och öppen med det hon skriver om, till dem hon rapporterar om.

Efter att reportaget om familjen hade publicerats åkte Johanna hem till imamen igen, den här gången helt själv. Bland annat för att berätta att hon också skulle skriva en bok.
– Jag ville prata med honom och kolla läget efter vi hade pub-
licerat. Ofta gör jag så för att jag försöker knyta personer som jag tänker kan vara farliga för mig nära, i stället för att göra tvärtom.

Fakta: Johanna Bäckström Lerneby
Ålder: 46
Familj: Två vuxna döttrar
Bor: Lägenhet i centrala Göteborg, övernattningslägenhet i Stockholm.
Karriär: Just nu nyhetschef på SVT Sport. Tidigare reporter på Norrbottens-Kuriren, redaktör och reporter på GP. Från 2008 har hon varit anställd på SVT i en rad roller, med ett uppehåll för en tjänst som chef för rättsredaktionen och nyhetsredaktör på Aftonbladet mellan 2018 och 2020.
Drivkraft: ”Än idag skulle jag säga att det är att se min byline i tidningen. Jag är ödmjuk inför att få äran att berätta om samhället vi lever i.​”