Jag vill bli berörd och beröra

Det finns journalister som väljer att åka till konfliktområden för att det ger dem en adrenalinkick. Terese Cristiansson har en helt annan förklaring till varför hon återvänder till Afghanistan. Det rör sig om empati. Hon vill skriva om hur människor lever och överlever i ett land som befunnit sig i krig sedan årtionden tillbaka. – Jag vill befinna mig i miljöer där det finns starka historier att berätta. Jag vill bli berörd och beröra, säger Terese Cristiansson. En annan viktig anledning till att hon återvänder till Afghanistan är att hon vill befinna sig på en plats där historia skrivs.För några veckor sedan reste hon, efter några veckors semester i Sverige, tillbaka till sin bostad i Kabul, som hon delar med åtta andra västerlänningar. Det första alla frågor henne då hon är hemma är hur hon hanterar säkerheten, hur hon skyddar sig för att inte bli utsatt för våld eller kidnappad.– Jag tänker på säkerheten hela tiden, framför allt vill jag inte utsätta de afghaner jag intervjuar för fara. Jag känner ett ansvar för att de inte ska utsättas för repressalier. Jag kan åka hem, men de blir kvar.Den egna säkerheten menar hon är lättare att hantera. Hon bär inte skyddsväst och åker inte omkring i pansarbil med inhyrda säkerhetsvakter som de stora amerikanska och brittiska medieföretagen. Hon håller en låg profil, har alltid på sig den heltäckande burkan som även döljer ansiktet då hon på sina reportageresor i landet rör sig i osäkra områden. På så sätt kan hon smälta in i miljöer utan att dra uppmärksamhet till sig. En afghansk man skulle aldrig tilltala en kvinna han inte känner.Att vara kvinnlig reporter i Afghanistan har sina fördelar, trots kvinnornas begränsade möjlighet att röra sig fritt i den offentliga miljön. Terese Cristiansson har tillgång till hela den afghanska befolkningen och släpps in bakom portar som är stängda för män. Läs hela intervjun med Terese Cristiansson i pappersutgåvan av Journalisten.