Jenny Berggren:”Jag vill ha ett annat perspektiv”
I augusti 1999 utsattes en 16-årig flicka för våldtäkt av ett gäng pojkar. I ett hotellrum på Cypern förgrep de sig på den redlöst berusade flickan.I januari 2001 våldtogs en 14-årig flicka, även hon berusad och hjälplös, av unga pojkar i den stockholmska förorten Rissne.
I augusti 1999 utsattes en 16-årig flicka för våldtäkt av ett gäng pojkar. I ett hotellrum på Cypern förgrep de sig på den redlöst berusade flickan.
I januari 2001 våldtogs en 14-årig flicka, även hon berusad och hjälplös, av unga pojkar i den stockholmska förorten Rissne.
Båda fallen uppmärksammades stort av medierna – men på olika sätt.
I det första fallet var gärningsmännen skandinaver. I medierna diskuterades var ansvaret för det som hänt skulle läggas: på researrangören, reseledaren eller på föräldrarna.
Tonårspojkarna som beskrevs som ”vanliga ungdomar” från ”välsituerade familjer” var tidigare ostraffade. De framställdes både som gärningsmän och offer. Att de just var skandinaver tillskrevs ingen betydelse.
I det andra hade förövarna sina rötter i Mellanöstern, vilket tidigt framkom i medierna, där det fördes fram krav på att ”tusenåriga mönster måste brytas i förorten”.
Nättidningen Quick response påtalade i en artikel hur olika medierna behandlade de båda fallen.
Jenny Berggren, journalist på nättidningen, är kritisk mot hur medierna använder begreppet invandrare.
– Ofta får invandrarskapet stå som förklaring när det är fråga om rån eller våldtäkt. Om en svensk är förövare nämns det inte särskilt, men om det är en invandrare från Mellanöstern anges det som om det hade ett förklaringsvärde.
– Ibland finns det skäl att diskutera kulturella förklaringar – men i så fall även när de är svenska. Man kan inte generellt säga att det alltid är rätt eller fel att göra si eller så. Men man måste bedöma relevansen i det.
Quick response startades på statens initiativ som ett inslag i Europaåret mot rasism (1997-1998). Röda Korset åtog sig att vara huvudman och projektets två journalister är anställda av dess ungdomsförbund.
De första två åren var nättidningen garanterad medel, men sedan dess har den fått söka bidrag för ett år i taget.
– Vi får ständigt söka projektbidrag. Nu är vi garanterade existensberättigande fram till årsskiftet. Det tar tid och kraft. Där finns också ett integritetsproblem.
Granskningen av hur medierna beskrev våldtäkterna i Rissne och på Cypern är ett exempel på hur Quick response jobbar.
Nättidningen granskar framför allt hur journalister behandlar nyheter om invandring, integration och invandrarfientlighet.
– Vi ser hur beskrivningar återkommer och strukturer framträder. Exempelvis hur man skrev om muslimer efter den 11 september i fjol.
Använder sökmotor
Jenny Berggren och hennes journalistkollega, projektledaren David Sandberg, läser varje morgon igenom Sveriges sju största tidningar och använder en sökagent för att kolla av sökord på övrig press. De klipper allt som har med deras frågor att göra och för in det i pärmar.
Förutom en kortare artikel per vecka och en daglig nyhetssammanfattning publicerar de en gång i månaden en stor, granskande huvudartikel. De skickar också pressmeddelanden till landets redaktioner och besvarar frågor.
– Vi får mest frågor från skolelever som undrar vad ord som nazist, rasist och patriot egentligen betyder. Är det sant som Sverigedemokraterna säger? Hur ska man bemöta deras argument?
Ibland studsar de till och undrar varför journalister skriver som de gör. Då händer det att de ringer och frågar varför.
– Vi vill inte komma med pekpinnar. Alla är medvetna om att de ibland skriver artiklar som inte är bra och tycker inte att det känns roligt.
Någon gång kan det hända att granskade kolleger går i försvarsställning, men oftast blir det bra samtal.
– Det sägs att journalister är dåliga på att ta att de själva blir granskade. Men jag är positivt överraskad.
Hon svär sig inte själv fri från fördomar.
– Jag har ständiga överläggningar med mig själv om vad som är rätt och relevant när jag skriver.
Journalister kan också vända sig till Quick response som en samtalspartner och för att få råd.
– Vi har ett kontaktnät för journalister, ämnesvis upplagt med adresser och telefonnummer. Och vi föreläser, bland annat för Grävande journalister och i skolor.
När Jenny Berggren gick igenom vad tidningarna skrev efter mordet på Fadime Sahindal fäste hon sig vid en krönika av Kerstin Weigl i Aftonbladet. Weigl pekade på att det är viktigt att hålla tre spår i huvudet: kunskapen om hedersmord som ett särskilt slags våld mot kvinnor, strukturer som finns även i våld som drabbar svenska kvinnor och de personliga omständigheterna i varje enskilt fall.
– I dag har medierna ögonen på hedersbegreppet, men jag saknar uppmärksamheten på de två andra spåren.
Förtryckta offer
Medan manliga invandrare i medierna ofta får schavottera som förövare blir invandrarkvinnor synliga som förtryckta offer. Så kan det i och för sig vara i enskilda fall, men ska man diskutera det får man vidga vyerna, anser Jenny.
Varför inte låta folk som studerat kvinnovåld i Sverige komma till tals, föreslår hon.
– Vilka maktstrukturer finns i botten? Allt i Sverige är inte frid och fröjd. Svenska kvinnor misshandlas också. Orsakerna kan vara hedersbegreppet, alkohol- eller andra problem.
Det schablonmässiga sökandet efter svar från ett håll retar henne.
– Det är nästan alltid integrationsministern man vänder sig till för att få kommentarer till dessa problem. Men vi har också en socialminister och en jämställdhetsminister som det vore lika relevant att höra med.
– Ett av de större problemen med de här ämnena är att allt i en enskild artikel kan vara korrekt. Men om man studerar vad tidningar skrivit under ett halvår framträder ett mönster. De som kommer till tals är polisen och andra myndigheter. Det är inte bra om det ständigt är samma röst som kommer fram.
Jenny Berggren tror inte att det beror på några medvetna överväganden på redaktionerna, snarare på stress, tanklöshet eller invanda tankemönster.
Hon är förbluffad över att kommunerna så lätt får komma undan ansvaret för att de inte sköter flyktingfrågorna som de ska.
– Nu framstår det som att ett tiotal flyktingar mer än beräknat äventyrar kommunens hela budget. Men om en skola har dåliga resultat och elevernas betyg ligger under genomsnittet så ringer folk till politikerna och frågar varför deras barn inte får en bra undervisning. Men vi ringer inte och frågar politikerna vad de gör åt de problem som våra flyktingar i kommunen har.
I juni publicerade Quick response en granskning som Jenny gjort av Sverigedemokraterna. Partiet brukar framställa sig som ett demokratiskt men motarbetat parti.
Resultatet av granskningen är att det förhåller sig tvärtom. Sverigedemokraterna får orimligt mycket utrymme i medierna i förhållande till sin storlek.
Få följdfråfor
Jenny Berggren visar i sin artikel också att partiet inte blivit särskilt hårt ansatt av journalister för sina uttalanden om att de i själva verket är antirasistiska demokrater. När företrädare för partiet förnekat att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga har journalister ofta låtit sig nöja med svaret utan att ställa följdfrågor.
Hennes senaste artikel (som publiceras i dag) punkterar Sverigedemokraternas påståenden om att medierna inte rapporterar om brottslingars etniska bakgrund. I själva verket bevakar pressen flitigt kriminalitet bland asylsökande trots att det inte finns några klara belägg för att asylsökande är överrepresenterade i brottsstatistiken.
Hon ifrågasätter också var gränsen går mellan en öppen debatt och en stigmatisering av invandrare som kriminella (se nyhetsartikel på sidan 4).
På Quick response får Jenny Berggren bruk av sin ilska, och hon kan ge motbilder genom att fånga upp allmänna och obelagda påståenden och stämma av dem med vad som faktiskt skrivs i pressen. Så kan hon ge motbilder.
– Jag vill ha ett annat perspektiv, en annan röst, säger hon.
hl@sjf.se
Fotnot: Quick response finns på adressen:
http://www.quickresponse.nu
