”Jobbet är som knark, man får kickar och det är fantastiskt”

Efter tjugo år på Dagens Nyheter, sedan 2013 i rollen som redaktionschef, har Caspar Opitz börjat göra sig redo för nästa utmaning. Från och med i vår blir han ny Medieombudsman (MO) efter Ola Sigvardsson som går i pension.

En roll han tackade ja till efter att han i princip jobbat dygnet runt de senaste åtta åren. Helger, kvällar, lov och semestrar. Caspar Opitz har inte stängt av telefonen en gång under den här perioden.

– Jag har älskat varje stund på DN, det har varit en passion. Men varje kväll jag har lagt mig har jag varit beredd på att något ska hända. Varje morgon jag har vaknat har jag kollat direkt om något har hänt. Min fru sa att hon är medberoende i mitt jobb, säger Caspar Opitz.

Han betonar att det stundande MO-jobbet är ansvarsfullt och han räknar med att fortsätta arbeta hårt. Men det kommer inte längre handla om breaking news, eller att vara ”påslagen” 24 timmar om dygnet som han har varit.

– Det tycker nog dom ska bli lite skönt, säger Caspar Opitz.

Med dom menar han frun Sofia och de tre barnen i åldrarna 6 till 15 år hemma i villan i Bromma. Klart är att jobbrollen skänkt stor glädje men också har kommit med ett visst pris.

– Fast det är världens roligaste jobb med fantastiska kollegor så gröper det ur själen lite. Jag brukar säga att det är som knark, man får kickar och det är fantastiskt och det är underbart. Man är i sjunde himlen ganska ofta. Men sen finns det en baksida.

Caspar Opitz föddes i Malmö 1971 och flyttade till Linköping när han var sex år. Mamma Stina arbetar än idag som konstnär och är förmodligen mest känd för att ha startat fenomenet med rondellhundar inom konstvärlden, för ungefär 15 år sedan. Hennes skulptur i betong står fortfarande i Nygårdsrondellen i Linköping.

Om mamma var vänster så var pappa Walter, affärsmannen, höger. Diskussionerna om politik, konst och kultur var vanliga vid köksbordet vilket Caspar Opitz själv tror bidrog till att han valde att plugga statsvetenskap och senare journalistik.

Journalistkarriären inleddes på Östgöta Correspondenten med en praktikplats. Det blev totalt fyra år som reporter på Corren, där han bland annat vann en Guldspade 1998 tillsammans med kollegorna Håkan Wasén och Mikael Sönne.

Granskningen bestod i ett 50-tal artiklar om den kanadensiske it-entreprenören Albert Walther, som lovade tusentals jobb till regionen om de bara satsade på hans lösning för mikrobetalningar på internet. Något som fick kommunen att skänka såväl mark som ekonomiska bidrag.

– Det var en granskning av it-bubblan som sprack kan man säga, minns Caspar Opitz.

Håkan Wasén är idag 75 år och pensionär sedan länge. Men också fortfarande en journalist som många tidningsläsare i Östergötland för evigt förknippar med Corren. Det blev närmare 40 år på tidningen för Håkan Wasén.

Han minns Caspar Opitz som glad och positiv, oavsett vad. Håkan Wasén har i alla fall aldrig sett honom ilsken, ens på ett enda morgonmöte. Han beskriver också sin gamle kollega som en hund som får upp ett spår, en som hade den där instinkten ”det här ska vi titta på”.

Men att Caspar Opitz skulle bli en framgångsrik chef, det såg man inte komma på den här tiden.

– Nej, den förmågan att leda och vara chef, den anade jag inte då. Men också där får man ju säga att han visat vad han kan, säger Håkan Wasén.

Caspar Opitz säger att det där med att vara schyst och ha ett glatt humör har blivit ett arbetssätt för honom – lite av en metod – som han fortsatt med.

– Det präglar nog mycket av mitt sätt att både vara journalist och chef. Att försöka vara schyst och trevlig har jag använt mycket. Det där har vart en framkomlig väg som journalist också. Jag tror ofta det gör att jobben blir bra, säger Caspar Opitz.

”Det var jobbigt under en period att DN inte var så bra”, säger Caspar Opitz. Foto: Tor Johnsson

Guldspaden tog honom till DN år 2000. Bo G Andersson, före detta ordförande i Föreningen grävande journalister, var vid den här tidpunkten inrikeschef på tidningen och rekryterade honom.

Caspar Opitz köpte lägenhet och flyttade på chans, med erbjudande om ett fem månader långt vikariat. Efter den perioden hade han dock synts så mycket i tidningen att han även hade erbjudanden om jobb hos Expressen, TV4 och TT.

På DN har han gått från roller som reporter till Londonkorre, nyhetschef för sajten, chef över Stockholms-redaktionen och slutligen redaktionschef. Caspar Opitz har sett ett antal sparpaket och kriser, varit med om prenumerationsantal som sjunkit och när kollegor sagts upp.

Men också varit högst delaktig i den senare tidens allt större framgångar.

– Jag har fått vara med och bygga upp vår storsatsning på kvalitetsjournalistik, som vårt grävande och berättande. Under mina 20 år har jag aldrig varit med om så goda tider som nu. Vi hade väl noll digitala prenumeranter 2014, nu har vi 220 000.

Mest stolt är han över att han bidragit med en kulturförändring inne på redaktionen. Numera har man, enligt Caspar Opitz, en kultur som är schyst och tillåtande. Något som inte bara bidrar till att fler trivs, utan också möjliggjort tidningens många priser för granskningar de senaste åren.

– Så har det inte alltid varit här, när jag började var det ett rätt hårt klimat. Man kunde bli hängd över ett jobb via mejl som gick till hela redaktionen. Det hölls stormöten där man försökte underminera chefer, och man kastade skit på varandra, minns han.

När det kommer till jobbet som Medie­ombudsman känner Caspar Opitz att han har en hel del att leva upp till efter Ola Sigvardsson, och en mediebransch som förändras snabbt.

Det handlar inte minst om att visa att medierna kan hantera det ansvar man har inom sitt eget självreglerande system, för att slippa lagstiftning och inblandning av staten – där länder som Polen och Ungern är exempel som avskräcker.

– Sverige är inte immunt mot inblandning av staten, hot mot public service, eller antidemokratiska krafter eller relativa faktabegreppet.

Hur ska man hantera alternativmedierna som vill in i det här systemet? 
– Att vilja in är väl okej, men kan man leva upp till det som är hela idén med systemet: att verka för god publicistisk sed? Att följa de medieetiska reglerna? Det är där som svaret på om man hör hemma i denna församling eller inte kommer att komma.

Som redaktionschef har han i princip varenda dag varit involverad i DNs publiceringar. Är rubriken okej? Har vi stadga i publiceringen? Ska vi namnge den personen eller inte? Drar vi på för hårt?

– Det är mig man oftast bollar med, jag har lett varje morgonmöte och är den som har läst alla gräv, alltid. Sen kontaktar jag såklart Peter (Wolodarski) om något är svårt eller jobbigt.

”Fast det är världens roligaste jobb med fantastiska kollegor så gröper det ut själen lite”, säger Caspar Opitz. Foto: Tor Johnsson

Under Caspar Opitz tid som redaktionschef har tidningen klandrats vid några tillfällen av det som hette Pressens Opinionsnämnd (PON), som numera är MEN.

Ett av de mer kända fallen handlar om Urban Ahlin, före detta S-talman, som anklagades för sexuella trakasserier. DN skrev ett 50-tal artiklar om saken.

I beslutet står det att PO anser att tidningen dels ger en svepande formulering om att Ahlin skulle ha sextrakasserat flera kvinnor under många års tid, vilket tidningen inte presenterat några belägg för; dels kallas Ahlin i en ledartext för ”ett maktmissbrukande svin” – en pressetiskt besvärande beskrivning, som den utsatte svårligen kan värja sig från, skriver PO.

Caspar Opitz poängterar att de klandrades för två formuleringar.

– I det här fallet var det så att PO skrev att granskningen är relevant men det är två meningar som är dåliga. Har man ett felaktigt ord i en granskning så kan det fälla allt. Det var det som hände där i mångt och mycket, och det talar jag också ofta om för mina medarbetare ute på golvet.

– Men det var jobbigt såklart, att vi fälldes för den, fortsätter han.

Vad lärde du dig? 
– Precis det jag sa. Om du gör en granskning med 50 artiklar så räcker det att en formulering är dålig så kan allt skjutas i sank. Men jag håller med, den meningen borde aldrig ha varit med.

Förändras man som publicist efter en fällning? 
– Ja, det tycker jag. Efter Metoo har vi ändrat vårt sätt att jobba lite eftersom vi har lyssnat på PO. Vi är mer försiktiga nu och när vi publicerar har vi tagit hänsyn till det MO sagt i tidigare fall.

Som MO kommer han förr eller senare att ställas inför att utreda ”sin egen” tidning.

I skrivande stund jobbar Caspar Opitz fortfarande på DN så det kan vara fullt möjligt att en publicering som han godkänner, hamnar på hans bord om några månader.

– Det behövs en karantän men exakt hur den ska se ut har jag inte hunnit reda ut med mina huvudmän. Det är klart att jag tycker att jag efter lite tid kan utreda gamla kollegor, men det viktiga är hur det uppfattas, legitimiteten.

***

Caspar Opitz
Ålder: 50.
Bor: Bromma.
Familj: Gift med
Sofia, tre barn.
Intressen: ”Hinner inte så mycket, men gärna sport. Åker längdskidor, följer Malmö FF, men även ett stort kulturintresse.”
Karriär: Sommarvikarie SVT Norrköping 1996, reporter Corren 1996-2000. Kom till DN 2000 där han arbetat som inrikesreporter, Stockholmsreporter, chef för Stockholmsredaktionen, Londonkorre, nyhetschef och redaktionschef.
Motto: ”Om någon ger dig ett linjerat papper så skriv på andra ledden.”
Aktuell: Tillträder som ny Medieombudsman våren 2021.