Lars Näslund:”GT behöver fler kvinnor”

När det i våras blev klart att Elisabeth Bäck skulle sluta som chefredaktör på GT ville redaktionen helst få en kvinna på posten, gärna någon från Göteborg, åtminstone Västsverige. Så det blev en norrländsk man från Expressen i Stockholm.

Men att Lars Näslund inte motsvarar signalementet på den chefredaktör som redaktionen efterlyste verkar inte bekymra honom särskilt.

– Jag har ofta varit i Göteborg. Sporten på Expressen, som jag var chef för tidigare, har ett tätt samarbete med GT. Under brandkatastrofen på Hisingen satt jag på GT och samordnade jobbet. Så jag är inte obekant för GTs redaktion. Det bidrog till att jag vågade ta jobbet.

När han väl vågat språnget är han inte blygsam med ambitionen:

– Peter Hjörne ska få ångra att han sålde GT.

Lars Näslund ser det som särskilt angeläget att GT blir kvar som pressröst när Göteborgs-Posten har en så dominerande ställning i regionen.

Så här långt har dock Hjörne inte haft anledning att ångra att han gjorde sig av med GT. Lars Näslund kommer till en tidning som bakom sig har flera år av prövningar: det problematiska och kortlivade Idag-samarbetet med Kvällsposten, vikande upplaga, sviktande ekonomi och minskad personal.

Lägg till det en sned köns- och åldersfördelning med kraftig övervikt av män +50 år och täta byten av chefredaktörer.

Det sista har han vana vid från sin tid på Expressen som han ägnat merparten av sitt yrkesliv. På 17 år som geting har han avverkat sju chefredaktörer.

På Expressen har han gjort det mesta: ett och ett halvt år på redaktionen i Jönköping, kriminalreporter i Stockholm, korrespondent i New York våren 1991. Han har jobbat som politisk reporter och sportchef och har suttit vid desken i olika roller, senast som editionschef fram till i april i år, då han utsågs till chefredaktör på GT.

Vilka mål har du för GT?

– Att tidningen ska vara den självklara kvällstidningen i Västsverige och att upplagan fortsätter att öka så att vi kan gå runt ekonomiskt.

Ett annat mål är att utjämna köns- och åldersstrukturen på redaktionen och få in fler kvinnor och yngre journalister.

– Det är klart att GT behöver fler kvinnor, inte minst i ledningen. Jag ska försöka se till att det blir så.

Det nära samarbetet mellan Expressen och döttrarna GT och KvP har ifrågasatts, bland annat för att editionerna i Göteborg och Malmö riskerar att tappa sin lokala prägel och själ.

Men Lars Näslund försvarar samordningen.

– Det är inte fult att jobba så effektivt och smart som möjligt. GT hade inte överlevt om den inte hade blivit en edition av Expressen, som i sin tur inte hade överlevt utan GT. Vi förutsätter varandras existens.

Tror du att göteborgarna kan ha förtroende för en tidning med ägare och ansvarig utgivare i Stockholm?

– Jag är medveten om hur många göteborgare ser på detta, men det viktiga är hur tidningen ser ut och hur den uppfattas när man läser den.

Göteborgs- och västkustkänslan är en överlevnadsfråga för GT. Om inte tidningen är markant västsvensk på nyheter, sport och nöje finns det inget existensberättigande för den.

Enligt Lars Näslund är även ägarna medvetna om vikten av att GT och KvP får behålla sin lokala prägel. Ett tecken på det är att GT och KvP sedan i januari enbart har den egna logotypen på ettan.

Han pekar också på att GT och KvP har biträdande kulturchefer som redigerar kultursidorna lokalt.

– Ingrid Norrman gör ett jättejobb på GT med att upprätthålla pigga kultursidor med små medel. Hon balanserar Expressens kulturmaterial med GTs.

Lars Näslund hänvisar dessutom till att flera GT-medarbetare sköter specialbevakning åt alla tre tidningarna, till exempel Håkan Boström, som är inriktad på IT-frågor.

Huvudskälet till att Expressen, GT och KvP har en ansvarig utgivare är att en stor del av materialet i tidningarna är gemensamt, som bilagor och servicematerial. Man har kommit fram till den ordningen, trots att merparten av nyheterna i GT och KvP är lokalt producerade.

Lars Näslund ser inga stora praktiska svårigheter med att han som chefredaktör saknar utgivaransvar.

– I vardagslag hanterar jag GTs utgivarfrågor, men i kvistiga fall får jag höra med Otto Sjöberg.

Hans förste chefredaktör på Expressen, Bo Strömstedt, talar han om med något som liknar vördnad.

– Som spoling på hans redaktion var jag ofta knäsvag när jag skulle prata med honom. Han var mästerlig på att balansera det kommersiella och det djupt allvarliga i tidningen.

Efter Strömstedt har chefredaktörer av olika fasoner körts igenom centrifugen på Expressen och kommit ut därifrån mer eller mindre tilltufsade.

Lars Näslund har egna tankar om vari problemen legat.

– Varje ny chefredaktör efter Strömstedt har tillsatts som en reaktion mot den som just fått sparken. Den enkla sanningen är att det är svårt att klara ett sådant jobb om man inte – bokstavligen – haft fingrarna i trycksvärtan i många år.

Det hade Staffan Thorsell, som var chefredaktör när Expressen, GT och KvP samordnades.

– Han var precis rätt person för jobbet när han tillträdde. Men det var nog rätt att han inte tvingades genomföra de stora nedskärningarna i fjol.

Det blev i stället Joachim Berner som fick hålla i yxan.

– Berner räknade med ett snabbt uppsving när ”nya Expressen” lanserades förra sommaren. I verkligheten blev det ett kraftigt ras. Då var loppet kört.

– Det är otäckt att se hur snabbt det kan gå från att en chefredaktör har hela redaktionen med sig tills att alla inser att detta måste få ett snabbt slut.

Drömmen om att bli helikopterpilot fick Lars Näslund överge när det visade sig att hans färgseende inte var perfekt.

Tänkte bli lärare

Tanken att han skulle bli lärare, som sin far, höll han länge fast vid. De långa loven och ledigheterna lockade.

Han fick besked om att han kommit in på Lärarhögskolan i Umeå när han var sommarvikarie på Expressen. Vikariatet förlängdes och han sköt upp studiestarten en termin. Den pågår ännu.

Redan i tidiga tonåren var han intresserad av journalistik och samlade på utländska tidningar av vilt skilda slag.

– Jag snodde Neues Deutschland, DDR-kommunisternas tidning, på ett bibliotek i Berlin, och jag var nog den enda 15-åring i Örnsköldsvik som prenumererade på Financial Times.

Via orienteringsklubben hemma i Ö-vik fann han vägen in i journalistiken.

Mannen som brukade bevaka orientering åt ÖA visste att Lars Näslund var med och gjorde klubbtidningen.

– En gång 1977, när jag var 14 år, frågade han om jag ville ta bevakningen av Tiomila. Jag fortsatte sedan med att skriva om orientering i ÖA.

Tidningen behövde efter hand hjälp med allt möjligt.

– Det var perfekt för mig att jobba på lov och söndagskvällar.

Hans två år yngre bror Ingvar blev också journalist. Även han blev med tiden medarbetare på Expressen och senare chefredaktör på först ÖA och nu på Västerbottens Folkblad i Umeå.

I övrigt har han inget tidningsblod i sig, om man inte ska räkna att hans svärmors farbror, Ferdinand Lärn, en gång var huvudredaktör på GT.

När vi möts har Lars Näslund just informerat GTs personal om att Expressen för första gången sedan maj –96 visat plussiffror jämfört med motsvarande månad i fjol. Och att GT har den högsta ökningen av editionerna med 11 procent per utgivningsdag.

– Vi är inne i en tuff ekonomisk situation men upplagemässigt har det vänt. Om upplagan gått ner hade det känts hårt.

Frågan är hur mycket av upplageökningen som kan tillskrivas det faktum att kvällspressen alltmer tycks satsa på lättsamt kändismaterial, allt oftare hämtat från amerikanska eller engelska tabloider med tvivelaktigt rykte.

– Kvällspressen har fått orientera sig mot underhållning. Vi skäms inte över att citera National Enquirer och News of the World. Tänk om alla tidningar i Sverige hade samma noggranna research som de. Med tanke på alla advokater som lurar i vassen i USA och England är de oerhört noga med att kolla materialet om kändisar. Det är en balansgång att vara kommersiell men ändå behålla trovärdigheten.

Efter en stund tappar han tålamodet med frågeställningen.

– Nu är det inte detta man bygger tidningen på. Löpet är ett rent kommersiellt instrument. Det är tröttsamt att debatten handlar om den marginella delen av tidningens innehåll.

Expressen friades

Lars Näslund har själv stått i händelsernas mitt när det stormat mot Expressens journalistik. Han skrev artikeln om Gudrun Schyman som låg till grund för löpsedelsrubriken ”Man ska bli kåt”.

Stockholms tingsrätt friade Expressen i förtalsmålet som följde, men i domen kallades Expressens löpsedel och rubriker för ”kvällstidningsjournalistik i dess sämsta mening”.

Rätten ansåg däremot att Lars Näslunds artikel om Schyman var korrekt.

– Problemet var i första hand att det kom samma dag som en TV4-medarbetare blev skjuten i Afghanistan. Expressen visste inte om det förrän strax före deadline. Det såg ut som om vi hade valt Schyman-historien framför mordet på TV4-journalisten.

Lars Näslund pekar stolt på Expressens uppföljningar dagen efter valet. Så kan kvällspress också fungera.

– Det är skolexempel på god kvällstidningsjournalistik. Jag är också nöjd med att vi var först med nyheten om att Erik Westerberg kidnappats och med vårt wallraffande i somras om skola och sjukvård. Kampanjer hör kvällstidningar till.

Men en av dessa kampanjer anses ha slagit hårdast mot Expressen själv. Vi talar om ”Kör ut dom-kampanjen” 1993.

– Uppsåtet var att kolla vad folk tycker om invandrare och invandring och diskutera vad man skulle kunna göra åt problemen. Tanken var att starta en debatt, men vi var inte mentalt beredda på en så kraftig reaktion och tappade balansen.

En okänslig annonskampanj för Expressen, kopplad till serien, bidrog till att reaktionen vändes mot tidningen, som om det var dess åsikt som fördes fram på löpsedlarna.

– Artikelserien var illa hanterad av oss, framför allt fortsättningen av den. Med en skickligare hantering hade det inte behövt gå så illa. Om vi inte hade börjat vackla, utan i stället rakryggat tagit en diskussion om vad artikelserien gick ut på, hade eftermälet blivit ett annat.

Annars tycker Lars Näslund att kvällspressens pressetiska medvetenhet är väl så hög som övriga mediers.

– På Expressen har vi ofta baxnat över hur otränade TV och dagstidningar är på att hantera pressetiska problem. Det skulle bli ett väldigt liv om vi gjorde som de. Vi är tränade att ständigt vara i hetluften.

De pressetiska problemen är större på landsortstidningarna, anser han, delvis därför att det på mindre orter är lätt att komma för nära personer som kan identifieras.

Under åren på Expressen har Lars Näslund iakttagit hur de pressetiska trenderna förändrats:

– Under en period publicerade man mer eller mindre regelmässigt namn och bild på personer som dömts för narkotikabrott. Nu gör man det inte sällan med efterlysta och farliga personer som är på rymmen.

Rätt eller fel, pressetiska bedömningar kan diskuteras. Lars Näslund betonar att det också mycket är en fråga om hur saker presenteras.

– Generellt tycker jag att bland det svåraste är hur man i medierna ska intervjua barn. Det är lätt att få dem att säga saker som de inte kan överblicka konsekvenserna av, till exempel om man låter 14-åringar berätta om att de festar tre kvällar i veckan och riskerar att bli missbrukare. Det är en svår balansgång.

Håkan Lindqvist

hl@sjf.se