Mats J Larsson Dagens Nyheters nye dirigent

Det är mycket nu, dagen efter det att Hans Bergström flaggat för sin avgång som chefredaktör på Dagens Nyheter och Jan Wifstrand avtäckts som hans efterträdare. Nytillträdde nyhetschefen Mats J Larsson håller i en överlämning och går igenom morgondagens nyheter.

I förbigående tar han upp fadäsen i dagens tidning, där DN berättar om det egna chefsbytet och i en bildkavalkad visar de chefredaktörer som passerat revy under de senaste decennierna. En har de dock raderat bort ur historien: Anders Johnson, som efter en halvårslång saltomortal som chefredaktör 2000–2001 landade i insikten att han kanske inte var journalist. Och avgick.

Det blir några förlägna fniss bland medarbetarna när utrensade Johnson kommer på tal.

Bara att svälja förtreten, rätta och gå vidare.

När DN den 20 januari förnyade sig och stukade om bilagorna till tabloid behöll tidningen sin ytterrock i fullformat.

Men även på förstasidan var det tydligt att andra tider var att vänta – inte bara för att den senaste före detta chefredaktören i en spalt på ettan proklamerade att så var fallet.

Mer förnyelse fanns kanske i valet av toppnyhet och rubrik: ”Ny Palmemördare utpekad”.

Har vi sett den förut?

Mats J Larsson, med ett förflutet på Expressen, sticker inte under stol med att kvällstidningsgrepp inte är främmande för nya DN.

– Vi måste jaga egna nyheter och bli fräckare. Tidningen får inte vara för smal. DN ska inte svara på konkurrensen från exempelvis Metro genom att bli en elittidning.

Mats J Larsson pekar på ett reportage av en sort som han gärna ser att DN har fler av framöver: Gert Svenssons stora artikel (22 januari-03) om vanvård av åldringar på ett servicehus.

Under rubriken ”Stanken av svett och urin var vedervärdig” berättas på en helsida om en 90-årig kvinna som far illa. En stor färgbild från hennes lägenhet visar spåren av avföring och smuts på golvet.

Det var inte självklart för DN att publicera reportaget och därtill presentera det på ett så starkt sätt. Många frågade sig om det var rätt att lägga materialet på hela sidan fem.

– Reportaget siktade mer mot hjärta och mage än vad som varit vanligt i DN, som ofta riktat sig till hjärnan. I den typen av artiklar brukar tidningen backa upp materialet med statistiskt säkerställda fakta och sakuppgifter. Men ibland måste man lita på känslan trots att ingen statistik finns. Det handlar inte bara om hjärna.

DN följde dagarna efteråt upp reportaget i nya artiklar om vanvård.

Med nästan ett decennium på Sveriges Television bakom sig, är Mats J Larsson övertygad om att DN kan lära sig även av TV-mediet.

– Aktuellt, som i sina bästa stunder är den goda blandningen mellan kvällstidning och morgontidning, har en stor publik. DNs folkbildarambitioner innebär inte att tidningen behöver vara tråkig.

Vilken sorts läsare tänker du dig för DN?

– Vi ska både attrahera prenumeranter och annonsörer. Av såväl kommersiella som publicistiska skäl ska vi vara åt public service-hållet, både satsa på bredd och på en krävande publik som vill veta mer.

Tidningen ska vara varierad och inte bara innehålla tråkiga nyheter, utan högt som lågt, fördjupningar och egna nyheter.

– Hur ska vi skriva om att butiksrånen har ökat? Vi kan åka ut och träffa dem som utsatts för rånen. DN har brukat nöja sig med rapporterande nyhetstexter. Men jag är uppfostrad av Bo Strömstedt och har lärt mig att man som journalist måste gå bakom händelsen och tränga djupare in i storyn.

Under Joachim Berners tid som chefredaktör på DN inrättades projektredaktioner där medarbetare från olika avdelningar samarbetade. Arbetssättet kritiserades internt för att det ledde till att det dagliga nyhetsarbetet blev lidande.

– Projektredaktionerna är nu nedlagda. Ibland resulterade det arbetet i saker som inte var nyheter. Nu är det ett ansvar för centralredaktionen. Det har varit för många kockar. Det har saknats en dirigent.

Mats J Larsson hoppas bli denne övermusikant och åtminstone i grova drag ange vilken musik orkestern ska spela.

Tidigare har DN haft tre nyhetschefer. De har nu ersatts av en nyhetschef, Mats J Larsson, och två biträdande nyhetschefer.

Vad är en bra nyhet för dig?

– Något som får genomslag i debatten och blir ett samtalsämne för svenska folket. Sänkt alkoholskatt och nya införselregler, och som våra artiklar om att polisen inte lyckas reda ut vardagsbrott som butiksrån.

Bästa nyheterna sedan du tillträde som nyhetschef?

– Artiklarna om vanvården. Grejen om ett nytt Palmespår var bra, även om det inte stämde. Men det var intressant att gamla toppolitiker som Jan Nygren och Sten Andersson var engagerade i spåret.

Vilka mål har du som nyhetschef?

– Att vi ska ha en riktigt bra nyhet med genomslag sju dagar i veckan, och att vi kan ge fördjupningar som gör att folk lär sig mer genom DN. För att tidningen inte ska vara tråkig måste vi ha en bra mix. Då måste även DN skriva om sådant som brända kängurur i Australien.

Du har till och från jobbat med ekonomijournalistik, en genre som ofta kritiseras. ”Räknenissar” är ett epitet som ofta används om ekonomijournalister.

– Jag har ägnat mina senaste två och ett halvt år åt att försöka göra den journalistiken mera tillgänglig. Den är viktig. Alla i Sverige påverkas av hur ekonomin går, inte minst genom PPM-fonderna.

– Det sjuka är när medierna utestänger en bred publik och i stället skriver för de redan införstådda, när allmänmedier, såväl press som radio och TV, tar efter affärspressen. Medier som inte har aktieägarna, utan allmänheten, som sin målgrupp, får inte glömma de flestas perspektiv: hur löner, skatter och fonder utvecklas.

Jämför DN med den tidning du kom till i början av 90-talet.

– Företaget har moderniserats. Men det finns mer att göra för Wifstrand. Jag hoppas på en satsning på webb-TV kopplad till nätet. Vi måste bli ett mediehus för journalistik och vänja oss vid att jobba med nya medier.

Nya medier behöver inte bli flackare, anser han, och pekar på nya fält och nya utmaningar: Hur kommer 3G-mobilerna att fungera som nyhetsmottagare? Där kommer att finnas ett sug efter god journalistik, tror han.

– Jag tror på modernisering och jag vill göra organisationen och arbetsprocessen transparenta. Här har det fram till nu varit omöjligt att följa sin text ända in i tidningen.

Nämn en tidning som du gillar.

– Engelska The Guardian är en förebild som nyhetstidning. Den förenar kvalitet med fräckhet och aggressivitet mot makthavare.

Medan Svenska Dagbladet har släppt ambitionen att vara rikstäckande vill DN fortsätta att samtidigt vara rikstidning och lokaltidning för stockholmare.

– Det är svårhanterligt, olika tempo. Men jag tror att vi samtidigt kan göra en bättre riksupplaga och en bättre lokaldel. DN har inte resurser att bevaka grannkommunerna varje dag, men vi satsar vad vi kan.

Behovet finns.

– Stora delar av stockholmsområdet är i medieskugga. En kommun som Nacka har lika många invånare som Skellefteå men har bara gratistidningar. Städer som Västerås eller Umeå är bättre bevakade av medierna än Stockholms grannkommuner.

DN har dragits med stämpeln att vara något av ett ämbetsverk och von oben i attityden, ”den malliga morgontidningen”.

– Jag känner inte igen dagens DN i den beskrivningen. 1990, när jag gick från Expressen till DN, var det en kulturkrock. Folk talade inte med varandra på DN. Så är det inte längre.

Journalistiken har alltid varit det enda tänkbara yrkesvalet för honom. Till en del beroende på att hans pappa fuskade som radskrivare åt Norra Västerbotten.

– Pappa visade mig klipp på notiser han skrivit åt tidningen. Jag visste redan som barn att jag skulle bli journalist. Tintin var förebilden.

Vad har han betytt för dig som journalist?

– Han gav mig drivkraften att vilja se världen, att vara nyfiken och vilja utforska allt. När jag var liten satte jag upp DNs världskarta i pojkrummet hemma i Lycksele och prickade ut de platser som Tintin varit på. Han verkade ha ett bra jobb. Men chef har jag aldrig drömt om att bli.

Håkan Lindqvist

hl@sjf.se