Per Nygren:”Det gäller att skriva muntligt”

Trots bruset från radio, TV och film har talspråket lägre status. Det skrivna anses finare. Vi lever i en kultur som domineras av skriftspråket.

Men alla som jobbar med etermedier vet att det inte går att tala som man skriver. Det gäller att utnyttja talets rytm, melodi och betoning för att budskapet ska gå fram. Man måste frigöra sig från skriftspråkets grammatik.

– Ofta när reportrar sätter sig framför mikrofonen ändrar de rösten och låter officiösa. Det är inte ett naturligt sätt att tala. Man måste skriva för örat och inte för ögat. Det gäller att skriva muntligt så att lyssnarna förstår, säger logopeden Per Nygren.

Han vill att lyssnaren ska känna att de hör en journalist som är påläst och har något att berätta. Han tycker också att det skett en förändring de senaste åren. Radion låter mera muntlig. Per Nygren anser att det är lokalradion, P4, som gått i bräschen för ett mera avspänt förhållande till lyssnarna. Den är mer du med sin publik och den inställningen har spritt sig till hela Sveriges Radio.

Den danske medieforskaren Ib Poulsen har experimenterat med att låta en reporter läsa upp en text från ett manus och upprepa samma nyhet med en lite friare samtalston. Enligt Ib Poulsen förstod högutbildade och flitiga mediekonsumenter de båda sändningarna lika bra. Däremot hade lågutbildade lättare att förstå den sändning som hade en samtalston. Han drar slutsatsen att spontant tal förstärker begripligheten och skriftspråk försvagar den. Ib Paulsen anser att det på detta enkla journalistiska sätt skulle kunna gå att minska informationsklyftorna i samhället.

Svenska Akademien är medveten om att det finns en skillnad mellan tal och skrift. Dess nya grammatikbok tar upp det talade språket, men erkänner att det finns stora brister eftersom talspråkets grammatik är dåligt undersökt.

Den grekiske talaren och filosofen Demostenes lär ha uppmanat dem som vill bli goda retoriker att bära sten i munnen för att förbättra sitt uttal. Det är inget som Per Nygren uppmanar radio- och TV-medarbetare att göra. Det är troligtvis också en skröna. Men Per Nygren anser att journalister kan lära sig av Demostenes uppmaning att framförandet är viktigt, att man måste träna för att presentationen ska bli övertygande.

Tal förändras

Hans elever behöver inte träna sig att snabbt säga fraser som sex laxar i en laxask eller sju sjuksköterskor åto sjöstjärnor på sju skära assietter.

– Det primära är inte att bli munvig, utan att kommunicera med sina lyssnare, för då hänger även artikulationen med. Det gäller att spela rent och naturligt på sitt instrument, rösten.

Hur vi talar förändras med tiden. Nya ord och språkklanger kommer till. Uttryck och satsmelodier föråldras. Om man lyssnar på gamla journalfilmer verkar det som om män och kvinnor förr hade ljusare röster. Men det har en teknisk förklaring. Mikrofonerna klarade inte av att fånga upp bastoner. Däremot var idealet för 50 år sedan att unga kvinnor skulle tala med en ljusare stämma än vad som är fallet i dag.

– Fortfarande är det så att en djup stämma ger större förtroende. En gäll röst uppfattas som stressande. Om både män och kvinnor talar avspänt blir tonen automatiskt lägre. Vi ska ligga i den lägre delen av röstomfånget, för då talar vi avspänt och naturligt.

Det finns inte längre några krav på att alla ska tala en uppländsk rikssvenska i etermedier. 1975 var det första gången som SR lät en reporter tala dialekt i en nyhetssändning. Reaktionen blev inte vad företaget hade förväntat sig, att lyssnarna skulle ringa och klaga på att de inte förstod Rolf Hanssons skånska. Däremot när lokalradiostationerna drog igång i mitten av 70-talet fick många redaktioner propåer från lyssnare som inte gillade att reportern var utsocknes. Värmlänningar tyckte inte om att höra skånska och vise versa. Reaktioner har också kommit då lyssnare hört reportrar som inte har svenska som modersmål.

Per Nygren tror inte att det var reporterns dialekt eller brytning lyssnarna egentligen klagade på utan att det var en ologisk betoning av orden, en felaktig andningsrytm i fraserna och naturligtvis att vissa ortsnamn uttalades fel.

– Hade reportern kommit från samma landsända hade de felen inte påpekats.

Per Nygren anser att dialekter och brytningar går att förstå om personen har rätt logik i frasen och inte använder dialektala ord.

Visuell information

De som jobbar med TV måste även tänka på hur de visuellt framför information. Inte bara rösten utan även ansiktsuttrycket, minspelet och blicken spelar in hur tittarna uppfattar vad som sägs. Alltid när det dyker upp ett nytt ansikte i rutan är det kläderna och utseendet som till en början får störst uppmärksamhet. En slips med grälla färger kan distrahera och göra att det som sägs glöms bort.

Det sägs att vid normal kommunikation reagerar vi till 7 procent på de verbala signalerna, 38 procent på de vokala och på kroppsspråket till 55 procent.

– Om det förekommer dubbla budskap kan det uppstå problem. Felaktiga visuella signaler tar bort uppmärksamheten från ämnet, som att reportern gör fel gester till det han eller hon säger. Om orden och kroppsspråket säger samma sak blir det inga missförstånd.

Minspelet och hur reportern rör sig hörs även i radion, påpekar Per Nygren. Radiolyssnaren gör sig ofta en bild av hur personen ser ut genom att lyssna på klangen, fraseringen och tonfallet.

– Så även i radion är det viktigt att reportern berättar med hela kroppen och inte enbart läser upp en text.

Vi rör alltid på oss då vi talar för att understryka vad vi vill säga. Händerna hjälper till att förstärka talet. Även vi nordbor rör på oss, fast inte med lika stora gester som sydeuropéer.

– Om vi sitter stilla och läser kan det låta dött. I TV måste reportrarna dock lägga band på sig och inte röra för mycket på kroppen och händerna.

Många kommer säkert ihåg Knut Ståhlberg som med stora gester förklarade den politiska situationen i Frankrike på 60-talet. Efter många år utomlands hade han anammat lite grann av det franska temperamentet. Men vad som dessutom gjorde Knut Ståhlberg speciell är hans sätt att tala. Han började en mening långt ner i magen för att sedan låta tonen stiga mot slutet.

Andra reportrar som uppskattas för sina röster är den före detta politiske reportern på Ekot Arvid Lagercrantz och Kaj Karlholm, mr TT kallad.

– Vi tycker om deras röster därför att de är djupa, därför att de talar lugnt och inte forcerat.

Andra radiomedarbetare, som har ett tydligt uttal som Per Nygren uppskattar, är Lasse Johansson och Kristin Göthe som båda fått SRs språkpris. De fick utmärkelsen för sitt berättande, att de jobbar med språket och försöker finna bra formuleringar som höjer lyssnarvärdet.

Sportreportrar jobbar på ett annorlunda sätt. När de refererar från sportevenemang är det närvarokänslan och spontaniteten som ibland är viktigare än tydligheten. Alla som är över 40 år kommer säkert ihåg Lennart Hylands referat från ishockey-VM 1962 i Colorado Springs då Nisse ”Dubbel-Nisse” Nilsson slog in pucken i tom kasse och Hyland med hes röst skrek in i mikrofonen att pucken gliiiider in i mål.

– TV-reportrar får inte prata sönder bilden. När det händer något dramatisk i en match ser vi det själva. I radion måste reportern skapa stämning.

PÄR JANSSON

pj@sjf.se