Peter Hanneberg:”Friheten viktigast för mig”

Namn Peter Hanneberg Ålder Nyligen fyllda 50 år Familj Sonen Cedric, 20. Flickvännen Barbara, internationell informatör Bor Hus i Skuru, Nacka Yrke Frilansjournalist och författare YrkesbakgrundBiologi på Stockholms universitet 1975-77, Journalisthögskolan 1978-80, journalist på Miljöaktuellt på halvtid 1982-89, chefredaktör för Enviro på deltid 1990-99, frilans på heltid 1980-82 och 1999-00, samt på deltid 1977-80 och 1982-99 Drivkraft Att jag är en hopplös romantiker. Mitt engagemang för att bevara det vackra i livet.

Peter Hannebergs fyra stora intressen är att resa, vistas i naturen, fotografera och skriva. Dem har han lyckats kombinera som frilans, så att han kunnat försörja sig på det.

Peter känner sig väldigt privilegierad för att han kunnat välja vad han vill göra. Han har kunnat resa nästan vart han vill och han har fått möta den natur eller de kulturer han velat lära sig något om.

– Jag har svårt att tänka mig att vara anställd på heltid. Friheten är alltför viktig för mig.

Engagemanget för naturen och miljön är det som driver honom.

– Jag blir ödmjuk inför den enorma mångfald och skönhet som finns på jorden och att jag fått uppleva den med egna sinnen. Samtidigt väcker det min beskyddarinstinkt. Jag vill använda skrivandet för att ge uttryck för och förmedla de känslorna.

Nyligen belönades Peter Hannebergs och Claes Grundstens bok ”Världsarv – naturens mästerverk” med utmärkelsen Årets Pandabok 2001 av Världsnaturfonden. Det är tredje gången Peter Hanneberg får priset och det är han ensam om. Storheter som Sven Gillsäter och Jan Lindblad har fått utmärkelsen två gånger vardera.

En del av bilderna ur boken visas just nu på galleri Kontrast i Stockholm. Där, bland fotografier av Galapagos sköldpaddor och mäktiga vattenfall i Yellowstones nationalpark, möts vi en regnig och ruggig dag. Peter visar runt, men fastnar snart i diskussioner med besökare som vill veta mer om utställningen. För att få prata i fred smiter vi iväg till en hörna i ett närbeläget hotell.

Peter utbildade sig först till biolog. Men efter två års studier tyckte han att ämnet blev för smalt. Han ville kunna förmedla sina kunskaper till andra så han valde att gå journalisthögskolan.

Efter ett par års frilansande erbjöds han halvtidsjobb på Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt. Det passade honom utmärkt för då kunde han kombinera det jobbet med att frilansa och resa. Efter sju år utsågs han till chefredaktör för Enviro, Naturvårdsverkets internationella tidskrift. Även då kunde han fortsätta frilansa vid sidan om tjänsten, och hann producera sex böcker under de två perioderna.

Peter Hanneberg är uppvuxen i Haparanda och de norrländska älvarna har alltid haft en särskild dragningskraft på honom. I slutet av 1980-talet följde han med kameran Kalix älvdal från fjäll till kust. Den resan resulterade i boken Levande älv.

– När jag återvände till mina barndomstrakter såg jag vattendraget med nya ögon, eftersom jag hunnit skaffa mig andra erfarenheter. Älven blev som en personlig vän ju mer jag utforskade den.

Han berättar stolt att han hjälpt till att rädda Råneälven från utbyggnad. Han avslöjade en rapport som Vattenfall försökt gömma undan. Finska experter hade utrett miljökonsekvenserna av en utbyggnad och kommit fram till att de skulle bli värre än Vattenfall ville medge.

– Dåvarande energiminister Birgitta Dahl, som ville bygga ut älven, var så upprörd över mitt engagemang att hon en gång visade ut mig mitt under en intervju.

På 80-talet jagade miljöjournalisterna miljöbovar bland företag och myndigheter. Genom att avslöja dåliga exempel bidrog journalisterna till att få dem att inse värdet i att bevara miljön, anser Peter.

– I dag behöver vi inte jaga miljöbovar på samma sätt. Nu har de exploaterande eller affärsdrivande myndigheterna privatiserats och det är väldigt positivt att både de och de traditionella företagen nu tävlar om att visa den skarpaste miljöprofilen.

Däremot tycker Peter Hanneberg att det är viktigt för miljöjournalisterna att följa upp företagens ”miljöprofiler”, att granska att industrin inte bara använder miljöslogans utan att de lever upp till vad de av marknadsmässiga skäl ger sken av att stå för.

– Den granskningen sker i allför liten omfattning i dag. Miljöjournalistiken befinner sig i en svacka. Dels är vi trötta på miljöfrågor, dels har vi slappnat av lite för mycket efter den positiva utvecklingen. Men det är också viktigt att vi parallellt med granskningen fortsätter ge publicitet åt de goda exemplen.

Under samtalet återkommer vi ofta till Peter Hannebergs stora natur- och miljöintresse. Han tycker att det är viktigt att man också som journalist vågar visa ett engagemang, och att man är ärlig och öppen med det.

– Det klingar falskt att låtsas vara objektiv om man bär på ett engagemang för en sak. Som journalist ska man värna om det svaga och utsatta. Dit hör den sårbara naturmiljön.

Själv har han ofta gjort sin kritiska röst hörd i miljödebatten. 1989 orsakade han uppståndelse då han avslöjade ganska allvarliga, friserade siffror för utsläpp från trä- och pappersindustrin. Han publicerade också många kritiskt granskande artiklar som rörde om i fjällskogs- och vattenkraftsdebatten på 80-talet.

Han har bevakat miljö- och utvecklingskonferensen i Rio 1992 och flera andra stora miljökonferenser. Varje år träffar han vattenpristagarna för att dokumentera deras miljöarbete. Han har hittills besökt pristagare i Kanada, Indien, Japan, Tanzania, Australien, Boston och Los Angeles i USA samt i Israel. Ofta kan han kombinera sådana bevakningsuppdrag med att göra egna frilansjobb när han ändå är på plats.

Förutom att Peter har en gedigen miljökunskap behärskar han både skrivande och fotograferande. Något som inte är alltför vanligt.

– Ibland kan det köra ihop sig när jag både ska fotografera och anteckna. Men kameran fungerar också som mitt minnesblock när jag sitter och tittar tillbaka på bilderna.

Peter har varit med och startat Miljöjournalisternas förening, där han fortfarande sitter i styrelsen. Han var initiativtagare till Svenska Ekoturismföreningen. Ekoturism är en fråga som ligger honom varmt om hjärtat, eftersom det kombinerar hans hjärtesaker resor och miljö. Han har skrivit boken Ekoturism eller ekoterrorism, en debattbok som väckte uppmärksamhet när den utkom 1996.

– Det är en kritisk granskning av turismen, men boken har också en positiv underton. Jag tror att man kan skapa en turistindustri där man tar hänsyn till miljön.

Som reseskildrare har Peter en hel del synpunkter på resejournalistiken.

– Den tenderar ofta att bli ytlig och passiv journalistik. Både proffs och amatörer är ute och reser och alla vill ha igen en del av reskostnaden genom att sälja artiklar.

Men Peter Hanneberg tycker inte att resejournalistiken behöver vara ytlig, om den behandlas på samma substantiella sätt som annan specialjournalistik.

– Det krävs att man fördjupar sig i något specialområde och skriver med till exempel en kultur- eller naturhistorisk kunskapstyngd och med ett engagemang för människorna och miljöerna. Man måste också kritiskt granska hur resandet läggs upp av arrangörer och lokala styren. Det räcker absolut inte att ytligt beskriva resmål och svamla om balla grejer man varit med om bara för att man vill tjäna in sina reseutlägg.

Själv har Peter Hanneberg besökt ett 70-tal länder. Omkring sex resor om året är inte ovanligt. Inom loppet av sju månader 1998 reste han till fem olika kontinenter. Men det var en extrem period, erkänner han.

Han dras till unika och intressanta miljöer. Många naturområden han besökt har utsetts till världsarv av FN-organet Unesco.

– Världsnaturarven ger en mångsidig bild av jordens mångfald både naturgeografiskt och biologiskt.

När han fick med Claes Grundsten på idén att göra den stora världsarvsboken för fyra år sedan, satte de sig ner och delade upp världskartan mellan sig.

– Claes gillar berg och jag är förtjust i öar, så det var aldrig några problem för oss att komma överens.

Den resa han helst minns är den till Galapagosöarna.

– Det var så fantastiskt att de vilda djuren hade ett sånt förtroende för människan. Jag badade med sjölejon och kunde nästan pussa på havsleguanerna. Det var naturromantik i sin högglans.

När Peter Hanneberg reser har han ibland 15 kilo handbagage med sig. Han är inte särskilt populär hos flygbolagen när han vägrar checka in sina 150 rullar film och tunga kamerautrustning. Ibland har han också med sig tält från Sverige. Men oftast finns någon form av övernattningsmöjligheter dit han åker.

– Det blir ofta tvära kast. I Zimbabwe sov jag först i en enkel hydda vid Zambesifloden, med vilda lejon utanför. Därifrån reste jag direkt till Victoria Falls Hotell, ett anrikt lyxhotell från kolonialtiden.

Peter Hanneberg ”samlar” på klassiska hotell, där väggarna har mycket att berätta. Däremot gillar han inte moderna hotellskrapor. Då väljer han hellre ett billigare boende nära naturen.

Det har varit en stressig höst för Peter när han jobbat med att sammanställa boken och utställningen. I år har han producerat två nya böcker. Men han siktar redan mot nya projekt. Han har flera bokidéer på gång, än så länge hemliga.

Just nu är han på väg till Seychellerna – igen. Där har han varit 22 gånger, bland annat har han guidat kungafamiljen på tio av öarna. Han räknas som expert på öns naturliv och sitter med som ”overseas member” i Seychelles Island Foundation, en sammanslutning av forskare som ska förvalta öarnas två världsarv, atollen Aldabra och palmskogen Vallée de Mai.

Tröttna på att resa kommer han aldrig att göra.

– Jag känner mig som en skattsökare som ständigt dimper ner i nya främmande miljöer. Det är mitt gift, och det vill jag absolut inte vara utan.

QIA RINDEVALL

qr@sjf.se