”Säg till mig att något är omöjligt, så kommer jag att göra det”

Tantolunden i Stockholm. En flock änder rör sig ängsligt fram och tillbaka. En man i 60-årsåldern får syn på Fouad Youcefi, ropar: ”Bra reporter!” Han ler lite förläget tillbaka: ”Tack, snälla!”

Det har varit Fouad Youcefis mest framgångsrika yrkesår, något annat går inte att påstå. Först ny säsong av egna, poppiga programmet Politikbyrån. Sedan förtroendet att fronta SVTs statsministerduell, slutdebatt och valvaka – där hans sömlösa interaktion med en touchscreenskärm fick Thomas Mattsson att utropa Youcefi till valets verkliga vinnare, och till Sveriges John King*.

Och till sist, i november, landade Fouad Youcefi sitt drömjobb: ny USA-korrespondent från 2023.

Födelseåret i passet är 1989.

– Det kan se ut som att det händer saker för mig tidigt för att jag är 33, men det känns inte så. Jag började på SVT redan 2009, säger han.
Fouad Youcefi tar en klunk av sin kombucha (han är periodare vad gäller fermenterat te), som han insisterat på att betala själv.

– Det är som att mycket av det jag jobbat mot tidigare i min karriär plötsligt smält samman och gett resultat. Om man bara backar några år hade jag en känsla av att jag stod still och harvade. Nu känns det som att hårt jobb och envishet faktiskt lönar sig.

Foto: Tor Johnsson

Det var en affisch utanför spanskasalen i åttan som ledde vägen till journalistiken. Uppsalagymnasiet GUC, Grafiskt utbildningscenter, hade en cool fasad, tyckte en fjortonårig Fouad Youcefi. Han hade en pedagogisk ådra och var inne på att bli lärare, men journalistiken dök upp som ett mer spännande alternativ. I tre år pendlade han från hemmet i västmanländska Sala till skolan i Uppsala, samtidigt som han var fast medarbetare på UNTs ungdomsredaktion Kaktus. De första gräven blev till där, han testade och lyckades köpa vin på Systembolaget, och nätwallraffade som 13-årig tjej som snabbt kontaktades av vuxna män.

Han fortsatte gräva på de många SVT-redaktioner han kommit att jobba på (”jag har nog varit på nära hälften av alla lokala kanaler”). En av de saker som får honom att vilja syssla med granskande journalistik är att det är så svårt.

– Jag är något av en tävlingsmänniska, och det finns alltid ett motstånd, en uppförsbacke att ta sig upp för i gräv. Säg till mig att något är omöjligt, så kommer jag att göra det.

Drivkraften är äldre än hans karriär. Under uppväxten stördes Fouad Youcefis yngre bröder av att han var ett allt för gott exempel; han var ambitiös i skolan och spelade fotboll på hög nivå, favoriserades av föräldrarna, tyckte de. Idag har bröderma bättre kontakt. Nyligen tog de sin pappa till Malmö för att se en landskamp mot Algeriet. Pappan spelade själv i de algeriska färgerna på 70-talet.

– Han var högerback i landslaget. Han brukar prata om att några av matcherna spelades på grus.

Föräldrarnas flytt till Sverige, tidigt 90-tal, har inspirerat Fouad Youcefi. De driver en liten butik med orientaliska livsmedel i centrala Sala.

– De tog sig till ett helt nytt land och erövrade ett språk utifrån ganska dåliga odds. Det om något har fått mig att förstå att det går att göra saker även om någon säger att det är svårt. Det får bli min divan­analys.

Borrar man lite till, och varför inte försöka gräva lite i en före detta ordförande för Föreningen grävande journalisters psyke, vill Fouad Youcefi framför allt ha koll på att ingen tycker illa om honom. Gör någon det, vill han gärna göra något åt saken. Också det går långt tillbaka. Han drar en anekdot från en fest i tonåren.

– En bekant fick för sig att jag hade snott pengar ur hennes plånbok. Jag ägnade hela, precis hela, kvällen åt att rentvå mitt namn. Det är ganska viktigt för mig.

Ett annat karaktärsdrag: han är en ja-sägare. Tycker att man ska vara det.

– Jag blev så lycklig när jag hörde att [mångåriga radioprofilen] Tomas Ramberg ska bli tidningskommentator! Han vet säkert inte exakt vad han ger sig in i, det är härligt.

Attityden kan leda till att han mot bättre vetande accepterar att ha på sig en skrikig kavaj på Journalistens omslag, konstaterar han. Eller att tacka ja till att bli ordförande i Föreningen grävande journalister, som han var 2017-22.

– Nils Hanson är en hal jävel, man ska passa sig när han frågar om man kan hjälpa till med något … Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på, men har aldrig ångrat det. Det är väldigt lärorikt att leda en organisation, hantera anställda, behålla ett förtroende från de personer som röstat fram en.

Jäkligt krångliga personer, dessutom?
– Är det inte så att ryktet om de grävande journalisternas jävlighet är överdrivet? Jag gick in med den inställningen, men tycker att FGJs medlemmar varit förvånansvärt timida.

Utlandsspionerilagen togs fram under hans tid som ordförande. Han borde ha tjatat mer, larmat mer, säger han, men gensvaret från branschen var svagt. Varför branschen vaknade så sent har han inget svar på. Men riksdagen hamnar lätt i medieskugga, särskilt under en valrörelse.

– Jag tror att redaktionerna behöver bli mycket bättre på att faktiskt läsa vad riksdagen pratar om. Den här gången råkade det vara något som påverkar det journalistiska skrået och grundlagarna, men det sker grejer i riksdagen hela tiden som påverkar svenskarna. Ibland skapar vi inte nog med debatt om politiska frågor som är på väg att avgöras, innan de avgörs.

Som FGJ-ordförande – och krönikör i Journalisten med en fäbless för att skriva om hoten mot svensk offentlighet – har Fouad Youcefi i rätt många år nu varit ett känt ansikte i kåren. Men det breda kändisskapet bland allmänheten kom först med höstens val.

Du har blivit folkkär …
– Nej men … (han viftar avvärjande och besvärat med händerna)

Jag messade med min mamma nu innan, hon skrev ”vilken lyllo – få intervjua Fouad”. Hur är det att bli igenkänd på ett nytt sätt?
– Vad man än svarar på en sådan fråga blir det famous last words, innan det går åt helvete. Men ja, det har varit jättekonstiga månader efter valet för mig. Ibland kan jag vilja gå ut och äta eller ta ett glas. Men så känner jag: det är nog skönare att göra det här hemma.

– Inte en enda av mina kollegor kommer tro mig nu, men jag är en betydligt mer skygg person än jag verkar vara. Och har alltid varit dålig på att ta komplimanger. Åh gud, ingen kommer att tro mig.

Foto: Tor Johnsson

Flera publicistiska chefer har i backspegeln uttryckt självkritik om årets valbevakning. Bland dem SVT-chefen Anne Lagercrantz, som beklagat att väljarnas viktigaste fråga vården hamnade i skymundan. Fouad Youcefi tycker att en medial självkritik är befogad.

– Politiken och data vägledde i hög grad redaktionernas vägval. De journalistiska avvägningarna hade, tycker jag, behövt vara mer självständiga. Det fanns ämnen som inte fick den tyngd de förtjänade. Ta bostadsfrågan, helt central för hundratusentals svenskar, som inte syntes över huvud taget. Om någon skulle anklaga mig för det…

Ja, du ledde trots allt slutdebatten.
– … då hade jag svarat ”Ja men bostadsfrågan fanns det ingen politisk debatt kring. ” Men det är en bortförklaring, det duger inte riktigt!
Stats- och medievetare kritiserar ibland medierna för att vara fixerade vid politik som spel. Politikbyrån, som Fouad Youcefi nu lämnat över till Aida Pourshahidi att leda, skildrar politik som drama, det är roligt, personfixerat och lite skvallrigt.

– Jag tycker också att politik kan bli för mycket spel. Men ett politikprogram som tycker om att skoja och som skärskådar både spel och sak, det har saknats på SVT. Det finns ett stort avstånd mellan politiken och människor. Ett sätt att krympa det avståndet är att släppa ned axlarna, skratta lite grann åt saker som sker, sänka tröskeln för människor att ta del av journalistik om politik. Det var ganska viktigt för mig när vi startade.

Nu lämnar han den svenska inrikespolitiken ett par år. Efter årsskiftet flyttar han och hustrun Evelina Nedlund, också journalist, till Washington. De har varit ett par sedan 2011. Närmare bestämt träffades de utanför Mc Donalds i Västerås, klockan 03:15 den 30 augusti.

– Jag satt på en bänk och hon kom cyklande.

De fem första åren bodde de inte i samma stad, ibland inte ens land. Även efter att de flyttade ihop har de fortsatt släppa iväg varandra på jobb eller studier. Det var när Evelina Nedlund pluggade i USA 2018-19 som Fouad Youcefi åkte dit och fick smak på landet. Fascinationen handlar om de många olika kulturerna och samhällsbyggena, mångfalden av människoöden och åsikter.

– USA har också ett politiskt system som är upplagt som en dramaserie. Det finns en inbyggd personfixering som gör att människors för eller emot en person avgör val. Ur journalistiskt hänseende är det spännande att skildra och följa.

Att sända live är roligt för att det, liksom tv-mediet – skrivande journalister får ursäkta, säger Fouad Youcefi – är det svåraste att bemästra. Han sover gott och är överlag ganska ångestfri. Det finns nya mål att erövra.
– En chef tycker om att citera min praktikansökan till Rapport 2010. Där skrev jag att jag vill bli Sveriges bästa journalist. Det är långt kvar.

*John King är en känd CNN-programledare.

Fouad Youcefi

Ålder: 33 år
Familj: Hustrun Evelina Nedlund, föräldrar, tre yngre bröder.
Bakgrund: Hoppade av journalisthögskolan i Sundsvall för att börja jobba på SVT. Medarbetare på UNT och Sala Allehanda i tonåren, sedan 2009 anställd på SVT, bl a SVT Nyheter Väst, SVT Nyheter Uppsala, Riksnyheterna, Uppdrag granskning. Programlett Politikbyrån, varit vikarierande korrespondent i USA. Krönikör i Journalisten.
Drivkraft: ”Att teckna en bild av samhället som är så sann som möjligt. Och att upptäcka saker tidigt, berätta för folk, det här är på gång i våra liv.”
Fotbollskarriären: Spelade på seniornivå under sena tonåren, bland annat i GIF Sundsvalls talanglag och i Heby AIF, division II. Har spelat på alla positioner utom målvakt. Spelar med kollegor på söndagar, men är numera ”bättre i huvudet än i kroppen”.
Aktuell: Ny USA-korrespondent för SVT.