Ulf Nilson: ”Se till att det blir ett jävla liv”

Ska man välja en journalist som kan förkroppsliga Expressen ligger det nära till hands att välja Ulf Nilson. Parallellerna mellan den före detta världsreportern och landets före detta största kvällstidning är slående. Inte bara den provocerande stilen utan även fallet från en högröstad topposition till en tillvaro betydligt mer i skymundan.

Under sina 32 år på Expressen var Ulf Nilson med om att bygga upp sitt och tidningens självförtroende till enorma mått. Men 1963, när Ulf Nilson anställdes, var det inte alls självklart att tidningen skulle vara så kaxig som den sedan blev.

I början av 1960-talet skickade Expressen iväg Ulf Nilson till New Mexico för att bevaka ett möte vid Internationella handelskammaren. Det bjöds på middag och Ulf Nilson gick runt för att hälsa på det svenska näringslivets toppar.

– Men när jag sträckte fram handen vände alla ryggen till. Jag var helt förintad och var tvungen att lämna middagen, jag kunde inte vara kvar.

“Då var journalister bara skit”

Från sitt hotellrum ringde han senare på kvällen Marc Wallenberg för att höra vad det var frågan om. Upprördheten kom sig av att Expressen för första gången hade publicerat uppgifter ur taxeringskalendern. Att Expressen skulle avslöja för folk i gemen vad näringslivets män tjänade var mer än direktörerna ansåg sig behöva tåla.

– På den tiden var journalister bara skit. Jag minns en gång i mitten på 1960-talet när Enskilda Bankens informationschef hade lyckats ordna en intervju med Marcus Wallenberg och till och med skaffat fram en limousin åt mig för det stora tillfället. Att jag skulle få tala med honom var något enormt, det var en given mitt i tidningen.

Mötet skulle äga rum på Kennedy Airport i New York. Men när Wallenberg dök upp avfärdade han Expressens utsände med orden: ”Det där har jag inte tid med”. Ulf Nilson konstaterar att om någon makthavare hade vågat behandla Expressen på liknande sätt ett par decennier senare skulle tidningen gjort jätterubriker av det.

Blev “världsreporter”

Med åren försågs Ulf Nilson med epitetet världsreporter och i takt med upplagan växte hans namn. I början av 1980-talet insåg Ulf Nilson att hans position blivit så stark att han kunde ta strid med såväl Volvochefen som statsministern.

Under Expressens glansdagar kom han att arbeta under betingelser som idag framstår som nästan osannolika. Tidningen var ett tag uppe i en årlig vinst på ett par hundra miljoner kronor och pengarna flödade.

1993 var Ulf Nilson på reportageresa i Asien. Från Kina hade han skickat en krönika med udden riktad mot Volvochefen Pehr Gyllenhammar som vägrade att avslöja storleken på sin lön. Tala eller stick, löd rubriken på ettan.

Följande dag skulle Volvo hålla bolagsstämma. Expressen beslöt att den skulle bevakas av Ulf Nilson och ingen annan. Han bokades in på första plan till Göteborg, gjorde jobbet och åkte sen till Tokyo för att fortsätta reportageresan. Det hela tog 40 timmar och kostade 36 000 kronor.

Tjänade 100 000 kr i månaden

När Ulf Nilson 1995 slutade på Expressen var han troligen Sveriges högst betalda journalist och tjänade betydligt mer än de flesta chefredaktörer. Han hade 100 000 kronor i månaden som beskattades utomlands, dessutom fri bostad på 250 kvadratmeter nära Triumfbågen i Paris som han inte beskattades för. Vidare gratis bil och obegränsat representationskonto vilket innebar att tidningen stod för en stor del av hans levnadsomkostnader.

Ulf Nilson har alltid väckt starka känslor med sin drastiska stil. Ibland har han beskyllts för verklighetsförvrängning.

I en artikel i Smålands Folkblad från 1959 kritiseras den unge Ulf Nilson, då på Folket i Bild, för ett reportage han gjort om livet i Norrahammar.

I artikeln beskrivs hur invånarna i Norrahammar med förväntan sett fram emot ”att få taga del av bildreportaget och det präntade ordet om den egna bygden. Sällan har väl ett sådant intresse förbytts i så helig ilska över vad man fick läsa”.

”Kanske ingick i uppgiften att endast försöka få fram det mest negativa om Norrahammar. Det gäller att från de första raderna ge intryck av en efterbliven och naiv befolkning som rusar till fönstren gapande av förvåning över att en bil rullar fram på Hammarvägen trots att trafikräkningar kan upplysa om att tusentals bilar om dagen passerar samma väg”.

Bespottad av kollegorna

Bland delar av journalistkåren har Ulf Nilson alltid varit ett namn att se ner på och i journalisthögskolornas kurslitteratur har tidigare ingått böcker om Ulf Nilson där han beskrivits som den störste fejkaren av alla.

– Under flera år skrev studenter på journalisthögskolor uppsatser om mig, det var alltid negativt, konstaterar han.

Än idag lever motviljan mot Ulf Nilson kvar. För några år sen anordnade tidningen Etc en omröstning för att kora Sveriges sämsta journalist. Ulf Nilson kom på andra plats. I sina motiveringar använde läsarna omdömen som ”pompös uppblåsthet”, ”moraliska ruttenhet”, ”Guds främste besserwisser” med mera.

Själv rycker Ulf Nilson på axlarna.

– Jag bryr mig inte ett skit.

Bland dem som arbetat nära Ulf Nilson finns en annan bild. Edgar Antonsson, tidigare redaktionschef på Expressen, talar om Ulf Nilsons stora pålästhet och närmast otroliga minne. Antonsson berättar hur han i akut nyhetsläge kunde ringa sin korrespondent vilken tid som helst på dygnet och blixtsnabbt få en artikel levererad.

Ulf Nilsons enorma arbetskapacitet är dokumenterad. Frilansen Staffan H Westerberg har räknat ut att Nilson efter Kennedymordet 1963 skrev mellan 23 och 26 artiklar per dag i över en vecka.

Fick sluta skriv krönikor under Jutterström

En vårdag 1995 meddelade nytillträdda chefredaktören Christina Jutterström att han inte längre var önskvärd som krönikör.

Växeln blev nedringd av upprörda läsare och det cirkulerar en uppgift att upplagan i ett slag föll 30 000 ex.

Nilson fick vara kvar som korrespondent men under sex månader i Paris fick han bara två uppdrag. För att tvinga fram ett avgörande skrev han till Mariebergs styrelseordförande och krävde att få framträda inför tidningens styrelse. Och han meddelade att han tänkte ta med sig ett TV-team. Samma kväll ringde Expressens advokat. Det ledde till ett avgångsvederlag på sex miljoner kronor. Hans tid på Expressen var över.

Hamnade ute i kylan

Det är svårt att hitta en svensk journalist som gått från en så upphöjd position rakt ut i kylan. Hans liv förändrades abrupt. I mer än tre decennier hade han varit i tjänst praktiskt taget dygnet runt och på semestrarna jobbat extra som nyhetschef. Han fick nu börja ragga uppdrag i konkurrens med andra frilansar.

– Men jag upptäckte att det inte var så viktigt för mig att vara med i Expressen. Jag har snarare tänkt att kärringen (Christina Jutterström) gott kunde kommit fem år tidigare, det finns ju så mycket annat man vill göra i livet.

Sin insats på Expressen har han en rätt osentimental inställning till. Han beräknar att han skrivit runt 40 000 artiklar och utan att tveka betecknar han det mesta som dynga. Under sin tid på Expressen tyckte Ulf Nilson att han ibland lät som en parodi på sig själv, att han kunde vara både teatralisk och exhibitionistisk för att väcka uppmärksamhet.

“Jag försökte nå vanliga människor”

Utan omsvep medger han att han kunde vara populistisk men betonar att han inte ser det som ett skällsord.

– Jag har försökt att nå så många vanliga människor som möjligt på ett enkelt sätt. Vulgärt, javisst, om du vill, men de åsikter jag har uttryckt har alltid varit mina egna.

Lite trist måste det ändå vara att konstatera att de båda artiklar som väckte mest uppmärksamhet under de många åren på Expressen bara rörde struntsaker.

– Ena gången var när jag skrev att Elvis var fet och sjöng dåligt, vilket ledde till ett helvetes liv. Den andra gången var när jag refererat en bantningsbok, Fit for life, och enormt många hörde av sig för att de var intresserade av boken.

Vad han ser som sitt största scoop, att ayatholla Khomeini hade instiftat en lag som jämställde honom med Gud, väckte ingen uppmärksamhet alls.

Ulf Nilson bor numera i Frankrike. Han är god för ett ansenligt antal miljoner men fortsätter att skriva. Han tycker helt enkelt att det är kul att jobba och vet inte riktigt vad han annars skulle syssla med.

Få intresserade av hans tjänster

Med 51 års erfarenhet som journalist och rejäla kunskaper i internationell politik borde Ulf Nilson tjänster som nyhetsjournalist vara efterfrågade. Han har erbjudit flera svenska tidningar att jobba för 500 kronor per artikel men ingen är intresserad.

Fortfarande besöker han ibland tidningshuset i Marieberg men då är det för att spela squash. Att det sker i källaren under Expressens redaktion kanske rymmer en viss symbolik. De gånger han är i Sverige brukar han inte köpa Expressen.

– Tidningen är för dålig. Jag kan inte se att den fyller något som helst behov.

STAFFAN WOLTERS