Victor Malm: ”Skriv kort, helst inte alls”

Klockan närmar sig 09.00 när en väldigt trött Victor Malm kliver in på Expressens röda heltäckningsmatta en måndag i juni 2019. På lördagen disputerade han i Lund med en avhandling om postmodernism och Stig Larssons och Katarina Frostensons texter. På söndagen tog han tåget från Malmö mot Stockholm. De kommande 18 månaderna ska han ha ett vikariat här – och byta bana i livet.

– Det var förvirrande i början. När man disputerar skriver man i över fyra år på en lång text, i mitt fall 400 sidor, som i bästa fall en person kommer att läsa: den som examinerar. På en tidning är det tvärtom, och det var en rätt brutal inkörningsperiod för en dammig akademiker.

Fyra år senare har han klättrat till rollen som kulturchef. Vi möts nere i receptionen i det som kallas Expressenhuset på Kungsholmen i Stockholm. Victor Malm pekar på ett bord i kaféet som ligger där och föreslår att vi ska slå oss ned.

Kan vi inte gå upp på redaktionen, det skulle vara kul att se ditt kontor?
– Haha, jag har inget kontor. Bara ett skrivbord på redaktionsgolvet, svarar Victor Malm.

I researchen till intervjun hittar jag bara sporadiska fakta om Victor Malms liv mellan födseln i Skånes fjärde största stad Kristianstad 1990 och disputationen 2019, förutom då han befinner sig mitt i 2015 års största mediestorm (men det ska vi återkomma till).

– Det är nog för att jag tycker att mitt privatliv är ointressant, säger han.
Han säger att han haft en ”extremt vanlig” uppväxt. Skilda föräldrar. Varannan helg hos pappan. En högskoleutbildad mamma, en pappa som jobbade inom industrin. Men kultur och böcker fanns alltid närvarande.

– Min fassa försörjer sig som industriarbetare, men han är också något slags rockmusiker, konstnär och allt möjligt sådant, och hemma hos honom lästes det mycket. Även hos mamma har det alltid lästs mycket. Men det var inget jag tänkte på som ett intresse, det var bara något man gjorde.

19 år gammal flyttar han till Lund, och efter att under ett år ha pluggat teoretisk filosofi börjar han med litteraturvetenskap.

– Sedan sysslade jag med det i åtta år. Det var vad jag gjorde, det var hela mitt liv.

Även om studierna var det centrala under den här perioden började en relation med mediebranschen så sakteliga att formas.

Han började skriva litteraturkritik och krönikor. Under en tid figurerade han i såväl Kristianstadsbladet som den bittra konkurrenten Skånska Dagbladet – tills han fick ett ultimatum.

– Redaktören på Kristianstadsbladet bad mig välja, och då blev det Skånska Dagbladet trots att de betalade sämre. Jag fick mer jobb där.

Efter två år på Skånska Dagbladet ringde Jens Liljestrand och frågade om han kunde recensera en bok för Expressen.

– På den tiden låg recensionerna öppna på nätet. Alla lokaltidningarna hade sina egna kritiker, och jag tror att alla de stora redaktionerna i Stockholm läste mer av vad som publicerades ute i landet också.

Det är under den här tiden han hamnar mitt i stormens öga i vad som måste betecknas som 2015 års största kulturbråk. Han är gästdoktorand i Berlin när ett av de sedvanliga uppdragen trillar in. Komikern K. Svensson och Nanna Johansson har skrivit en ny bok. De arbetar för Aftonbladet, så tidningen tar in Victor Malm som extern recensent. Han läser och knåpar ihop vad han kallar ”en ganska mild recension”, men skriver också ”jag gläds över boken, kanske framför allt för att författarna lämnar sin simpla whiteboardsatir hemma”.

Recensionen landar inte väl hos K. Svensson. Han blir rosenrasande. I en livesänd podd går han till frontalangrepp på kulturchefen Åsa Linderborg, som han hotar med grovt sexuellt våld, och Victor Malm, som han ska leta upp i den tyska huvudstaden och slå på käften.

– Det var en helt okej bok. Det är synd att serien aldrig fullföljdes, säger Victor Malm idag.

Ja, boken var tänkt som starten på en trilogi. Men efter det ökända utbrottet valde förlaget att stoppa utgivningen, och K. Svensson förlorade alla sina uppdrag.

– Vi hade inte ett ord för det då, men han blev ju i det närmaste cancellerad. Jag har all förståelse för att Åsa Linderborg inte ville ha något med honom att göra, men på totalen var behandlingen av honom inte i proportion till det han gjorde. Idag hoppas jag att jag skulle ha reagerat och sagt ifrån om det hände igen.

28 år gammal närmar sig dagen då han äntligen ska avsluta avhandlingen och disputera. Oron över framtiden växer.

– Då ringde Karin Olsson och sa att de hade ett vik på 1,5 år.

Att lämna universitetets långsamma eftertänksamhet och i stället bli ansiktet utåt för en kvällstidningskultursida kan te sig som ett jättekliv.

– En akademisk utbildning på hög nivå är en ganska bra förberedelse för att stå ut i offentligheten. För visst, offentligheten kan vara nedrig och hård, även om jag är mycket mer förskonad från allvarligt hat och hot än vad många andra är. Men att säga sin åsikt och få mothugg, det är inte värre än ett högre seminarium på ett universitet. Där är det hårt, och där blir man på riktigt granskad för sina argument.

Och Victor Malm, han tar många strider. Han har ställt sig bakom dom-reformen, något som väckt ont blod hos många lärare och språkvetare runt om i landet. Han har också krävt riksdagsledamöters avgång, sågat Nobelpristagare och ifrågasatt medieforskares analyser.

Vill du att dina texter ska skapa reaktioner?
– Du menar att jag skulle ha ett provocerande syfte? Nej, det tror jag inte. Däremot är det min övertygelse att om man har privilegiet att ge uttryck för sina åsikter i en stor tidning ska man också göra det.

– Med dom-reformen handlar det om att jag faktiskt tycker det är dags för en sådan. Sedan vet jag att folk kommer att bli arga, även om det är en konstig fråga att bli arg över. Men ska det bli bra kan man inte framförallt vara intresserad av att provocera. Då kommer man att skriva platta texter.

Flera gånger under vår intervju återvänder Victor Malm till Expressens publicistiska historia.

– Bo Strömstedt sade när han blev chefredaktör att han ville göra Expressen till en mycket mer provocerande tidning än den redan var. Han menade att det var en tidnings uppgift att inte bekräfta läsarna utan att vara en samtalsstartare, att få folk att prata om saker som är viktiga. Och då kanske man måste ta i lite ibland. Jag gillar den tanken, så jag vill inte helt avfärda att jag skulle ha ett provocerande syfte heller.

En annan strid som är viktig för honom är återuppväckandet av den korta, rappa kvällstidningsprosan.

– Man kan väl summera det som ”Skriv kort, helst inte alls”.

Den som kan sin kvällstidningshistoria känner igen citatet, som ska ha myntats av Sigge Ågren som var en central figur vid tidningens grundande.

– Det kan låta som en trivial grej, men det är det inte alls. Just nu existerar en superstark norm inom journalistiken som är att det långa är det fina. Personerna som skriver reportage på 30 000 tecken är adeln inom journalistiken, det är dem vi lyfter fram, nominerar till priser och som tidningarna skryter om. Och de är svin­duktiga, det säger jag inte emot, men i samma andetag har vi tappat bort en del av det som jag under min uppväxt tyckte gjorde tidningar underbara: miniatyrmåleriet. Det finns nästan inget svårare än att skriva en bra notis. I 10 000 tecken går det att dölja fel och slarv, men har du bara 500 tecken till ditt förfogande kan du inte skriva en dålig mening.

När vi lämnar Expressenhusets fik återstår för Victor Malm att läsa en sista text och sedan godkänna morgondagens uppslag i Expressen. Trots att en majoritet av läsarna i dag finns online håller han fast vid uppslaget i papperstidningen som grunden för vad de ska publicera, och argumenterar för att alla bör behålla det tankesättet även på nätet.

– Det skulle vara väldigt olyckligt om tidningarna förvandlades till bloggar med tanken att internet är oändligt och att vi kan publicera hur mycket som helst. Det skulle betyda att inget blir uppmärksammat, och att inget blir läst.

En eftermiddag i slutet av oktober träffar vi Victor Malm i hans lägenhet söder om Stockholm. Rummet är belamrat med läsfåtöljer och böcker.

– Det här är bara en tredjedel av böckerna. Resten hamnade i källaren när vi flyttade för lägenheten är så mycket mindre i Stockholm än i Malmö, säger han.

Att läsa är en central del i hans liv. I en nyårsenkät som Dagens Media gjorde inför 2023 svarade Victor Malm att hans nyårslöfte var att läsa mer. Målet: tre böcker och ett par tidskrifter. I veckan.

Hur har det gått med det?
– Jo, men bra.

Hur hinner du med det samtidigt som du är chef och aktiv i debatten?
– Det är ett ständigt problem. Det finns många stunder under dagen då man plockar upp mobilen och scrollar – börja med att byta ut det mot meningsfull läsning så är mycket vunnet.

Han vill uppmana alla journalister att läsa mer.

– Texten är helt oöverträffad när det kommer till informationsförmedling. Poddar, tv, dokumentärer är i jämförelse väldigt ineffektiva. Vill man skaffa sig kunskap om världen, vilket vi ju vill att journalister ska, finns det inget sätt att runda läsningen.

Men trots det minst sagt höga lästempot finns det plats för ett annat intresse. Precis när natten övergår i morgon sätter han på datorn, och klickar fram en stream från den amerikanska basketligan NBA.

– Under de senaste tio åren har det varit min stora ”passtime”.

– Eftersom jag ägnat nästan hela mitt vuxna liv åt berättelser och historier som alltid följer en dramaturgi så finns det något befriande med att idrotten är helt befriad från allt sådant. Vad det står efter 10 minuter, det har inget att göra med vad resultatet blir i slutet.

Malms tre lästips till journalister

1. Tennisspelarna av Lars Gustafsson.
”Den bör man alltid läsa en gång om året. Den handlar om en professor i Austin som spelar mycket tennis. Men den är skriven med glad lätthet i prosan, som man bör vinnlägga sig om att kunna härma som journalist, för att få språket att sjunga, vilket man ju vill i tidningen.”

2. The Journalist and the Murderer av Janet Malcolm.
”Det är en väldigt provocerande, men väl argumenterad bok. Hon driver tesen att journalistik är ett omoraliskt yrke. Författaren är själv journalist och har varit det hela sitt liv. Det är en svinbra bok som jag tycker att, om man håller på med det här yrket, bör klara av att ta på allvar – även om man inte alls håller med.”

3. Den senaste stora romanen.
”Häng med i det litterära samtalet. Känn dig inte utestängd från den kultur som du är med och skapar. Just nu är det Kjell Westö, Annika Norlin och Jonas Hassen Khemiri som hamnar i den kategorin”.

Victor malm

Ålder: 33 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Fru, en sex månaders bebis, samt fyra syskon.
Bakgrund: Doktor i litteraturvet­enskap, frilansskribent och med­arbetare på Expressen Kultur.
Aktuell: Relativt nybliven kulturchef på Expressen.
Drivkraft: Nyfikenhet och en stor rädsla för att vara uttråkad.